Sdmforever-

Det började bli mörkt och lite kallt. Jag som bara hade ett smutsigt linne på mig, la armarna om mig och gnuggade.

- Ricky, jag fryser, det är mörkt, jag är hungrig. Vi går tillbaka.

- Visst, om du vet vägen tillbaka.

Jag stirrade förfärat på honom.

- Är vi vilse?!

Han drog handen genom håret och jag kunde inte hjälpa att tycka att han var såå...

Jag vaknade till. vad höll jag på med? Det var min bästis kille! Jag var antagligen bara trött.

Ricky ryckte på axlarna och spände käkarna.

- Jag vet inte vart vi är.

Jag tog ett djupt andetag.

- Vi går åt det hållet.

Vi vände oss om och började gå.

~30 minuter senare~

Nu är det seriöst mörkt, kallt och jag var utsvulten. Jag hade inte ätit något sen frukosten.

- Vi ger bara upp.

Jag spann runt och blängde på Ricky.

- Vad menar du "ge upp"? Hur då? Ska vi dö här ute, eller låta vilddjuren ta oss?!

Han såg oförstående på mig, men log lite.

- Vi kan sova här och fortsätta imorgon. De andra letar ändå säkert.

Jag såg mig omkring. Det var knäpptyst och men ganska ljummet. Jag överdrev nog med kylan litet smått.

- Okej, visst. Jag rycker på axlarna. Vi gör det.

Ricky drar av sig jackan, placerar den på sanden och sätter sig ner. Det finns plats bredvid honom och han klappar på den tomma platsen. Jag ler och sätter mig.

Efter att vi suttit tysta i några minuter öppnar Ricky munnen.

- Varför var du så skakad imorse? När du skrek?

Jag vände mig bort när jag kände klumpen i halsen växa och försökte svälja ner den.

Ricky lade sin arm runt mina axlar och drog mig mot honom. Jag lade mitt huvud på hans axel och suckade. Jag kände tårarna sticka i ögonen och falla nerför mina kinder när jag började prata.

- När jag var 8 år gammal försvann min mamma. Jag hade precis kommit hem från skolan och jag hittade en lapp på köksbänken. Jag trodde att hon ville att jag skulle springa ner till affären och köpa mjölk eller något, men oj vad jag hade fel.

Zoey gav upp ett bistert skratt.

Hon torkade bort tårarna och fortsatte:

- På lappen stod det: "Zoey Curtina, min vackra prinsessa. Jag älskar dig, glöm aldrig det. Du kommer kanske inte få se mig igen, och jag kanske inte kommer vara kvar i ditt hjärta, men du är alltid i mitt.

Älskar dig, querida hija,

Jag öppnade ögonen och gäspade högt.

Jag satte sig upp och först förstod jag inte riktigt var jag var, men snart kom allt från igår tillbaka.

Åh, herre... Jag hade berättat om ALLT för Ricky. Saker jag aldrig berättat för någon annan, som lappen t.ex!

Nu reste jag mig upp och skakade Ricky. Han låg med armen utsträckt och jag förstod att mitt huvud hade legat där med min hand på hans bröst. Jag suckade.

Jenny stod några meter ifrån mig och bakom henne var Alison och jag förstd att hon hade sett allt, för hon hade ett leende på läpparna och jag visste att det inte var ett glatt leende.

Jenny var en schysst tjej, hon var en av back-up sångerskorna och var en söt och rar tjej. Men nu tittade hon på mig med avsmak. Jag förstod henne fullständigt. jag var tjejen som legat med hennes bästis kille. Saken var ju bara den att allt var oskyldigt!

- Jenny..., började jag men hon skakade på huvudet och gick därifrån. Alison däremot kom närmre.

- Oj, oj, oj. Det här var ju verkligen inte något den oskyldiga Zoey skulle göra mot sin bästis. Stackars Ariana! För första gången... Respekterar jag dig Zoey.

Jag blängde bara på henne och gick därifrån.

Ricky hade fortfarande inte vaknat, så jag knuffade till honom innan jag sprang efter Jenny.

När jag kom fram såg jag Ariana sitta på en sten och alla tjejer stod runt henne.

Bland mängden skymtade jag Michelle, Leah och såklart Jenny.

Jag gick sakta emot de.

- Vad har hänt?

Tjejerna snodde runt och när de såg mig blängde de och fryste ut mig.

Jag förstod att Jenny hade berättat vad hon sett så jag öppnade munnen för att förklara mig, men i just samma ögonblick reste sig Ariana och tjejerna särade på sig för att låta henne komma fram mot mig.

Jag såg att hennes ögon var röda och svullna av allt gråt. Hennes näsa var röd, och hon skakade när hon stod framför mig.

- Hur kunde du?

- Ari...

- Nej, Zoey. Jag trodde du var min vän. Svara på min fråga. HUR kunde du?

- Jag har inte gjort något!

- Ska du ljuga nu eller?!

- Ariana, jag svär! Vi låg bara!

Det blev knäpptyst.

Ariana såg på mig som om hon vore äcklad och jag var en främling.

- Lyssna, jag menade inte så. Vi sov bara.

- Hur?

- Jag låg bredvid honom. På hans jacka.

Jenny trädde fram.

- Du lår på hans arm och ni kramade varandra.

- Jenny, du gör det inte bättre!

- Allt ska vara bra för dig va? Du ska ha killen, bästisen och kändislivet.

Ariana skakade på huvudet.

- Gå nu, Zoey. Jag kommer slå någon snart.

- Ari, jag älskar dig. Du är som min syster. Jag skulle aldrig göra så mot dig.

- Men det gjorde du.

Hon vände sig om och gick mot tjejerna. Sen gick alla bort därifrån och lämnade mig ensam med mina tankar.

Jag visste att de inte skulle förlåta mig så lätt.