Sdmforever-

Ricky spärrar upp ögonen i chock. "Whoa..." säger han sakta.

Aislin ser ner i marken och rodnar. Jag kramar henne.

"Är hon inte världens sötaste? Hon är bara 7 år gammal!"

Ricky hukade sig ner och tog hennes lilla hand i sin. "Hej Aislin. Jag heter Ricky. Vad är ditt efternamn?"

"Brown." Aislin log blygt och skakade hand med honom.

"Du är väldigt söt." Ricky log mot henne.

"Tack." mumlade hon och rodnade.

"Wow, Ricky är verkligen bra med barn. Han skulle säkert bli en bra pappa någon gång i framtiden..." tänkte jag för mig själv.

"Så Ais, hur länge har du varit här?"

"1 år snart. Jag kom hit när jag var 6 år gammal."

Ricky log blekt mot henne och jag tror att jag såg hur hans ögon blev blanka. Han hade, som jag, fallit handslöst för Aislin. Han tecknade åt mig att följa med.

"Vänta här" sa jag till Aislin, och hon nickade innan jag följde efter Ricky.

"Zoey, varför har du inte berättat för mig om henne?"

"Hon sa åt mig att inte berätta för någon.. Lyssna Ricky, hon litar inte på någon förutom mig och dig, du får inte säga till någon."

Han tvekade en stund men nickade sedan allvarligt.

"Ricky, vi måste ta hand om henne. Det känns som om hon vore min... min..."

"Din dotter?"

Jag nickade sakta.

"Okej då. Jag förstår. Men Zoe, babe? Kom ihåg att du bara är 17."

"18 om två månader."

"Ja, ja." Han log.

Han kysste mig och vi gick tillbaka hand i hand, till Aislin.

Hon satt i sanden och ritade med en pinne i sanden. Jag tittade närmre på bilden. Det föreställde en målning av två streckgubbar som höll hand.

"Vem är de?" frågade jag henne.

"Du och Ricky."

Jag såg på Ricky om märkte att han log. Jag kramade hans arm.

Ricky log mot mig innan han gick och satte sig hos Aislin. Jag hörde hur de pratade lågt men livligt. Aislin fnittrade mycket och Ricky skrattade. Han kittlade henne och hon skrattade och tjöt. Jag gick fram till de och viskade i Rickys öra: "Måste gå, stanna här med Aislin." Han pussade mig på kinden och jag kramade Aislin innan jag gick till Solringen. Där satt Ariana och Michael. Michael var min trummis och mitt ex. Han var väldigt gullig, trevlig och snygg, men vi kände aldrig gnistor, så vi bestämde oss för att göra slut. Nu viskade han något i Arianas öra och hon skrattade högt.

"Hej!" sa jag och gick fram mot de.

Båda vände sig om. Det blev väldigt tyst och pinsamt.

"Tja." sa Michael tillslut.

Jag satte mig bredvid Ariana.

"Michael, kan jag bara få prata med Ariana en stund?"

Han flinade. "Visst." Han rörde sig inte.

"Privat?" malde jag på.

Han fattade vinken och reste på sig.

"Aria, kom när du är klar."

Ariana log mot honom och nickade.

När han var bortom syn och hörhåll vände jag mig mot Ari.

"Vad är det med dig? Är du sur på mig?"

Hon skruvade på sig.

"Zoey, är det okej om jag dejtar Michael?"

Jag drog en lättad suck.

"Var det bara det? Ja, såklart du kan!"

Hon log.

"Okej, bra."

Vi kramades.

Då kom Alison.

"Ariana, jag måste prata med Zoey." Alison såg på Ariana med en hård blick och jag ryggade tillbaka.

"Visst." svarade Ariana lika iskallt. Hon reste sig upp och gick till Michael som var i djunglen med de andra och letade efter frukter.

"Vad är det Alison?" Jag såg trött på henne.

"Glöm inte att jag räddade ditt liv. Var inte dryg mot mig Zoey, du är skyldig mig."

Jag himlade med ögonen och suckade.

"Alison, varför gör du det så svårt att gilla dig? Du var så gullig när du räddade mig, men dagen efter blir du motsatsen. Jag tror inte att någon gillar dig. Alls." Jag förstod direkt hur elakt det lät och jag önskade att jag kunde ta tillbaka det.

Jag såg smärtan fladdra över hennes ansikte och jag insåg hur sårbar hon egentligen var.

"Zoey, du förstår inte hur det är att vara mig. Jag växte upp i en familj med 6 barn. Jag blev slagen av min styvfar dagligen och min mamma kunde inte göra något än att stå på och titta. när jag var 10 år gammal dog han och det var den lycklagaste tiden i mitt liv. Tills jag fick veta att det var min moster som dödat honom, för att hn "inte orkade se mig lida". Det var det snällaste någon någonsin gjort för mig. Jag har aldrig haft vänner och ingen vet om det här förutom du, Ricky och min familj." Tårarna rann längs Alisons kinder.

Mina kinder var också blöta av mina egna tårar. Jag kramade Alison hårt och länge. Hon kramade mig tillbaka.

"Vänta ett tag. Ricky? Visste han om det här?"

Alison nickade.

"Han sa att jag var onormal och att han inte orkade med sån skit."

Jag satte handen för munnen förfärat och skakade sakta på huvudet.

"Ricky skulle aldrig säga så!"

Alison ryckte på axlarna.

"Men det gjorde han."

"Alison, förlåt för det jag sa. Du är verkligen en stark person, en modig och vacker tjej, och du vet väl att alla är avundsjuka på dina..."

Jag fumlade efter något att säga.

"Ögon? Jag har hört att jag har vackra ögon i hela mitt liv."

Jag granskade hennes ögon närmre. Wow! De var verkligen vackra. De var gulbruna och lyste. Jag kunde inte fatta hur jag missat de förut.

"Ja precis! Dina ögon."

Hon log. "Tack Zoey."

"Varsågd Alison."

Vi log mot varandra och innan hon gick in i tältet vände hon sig om.

"Du Zoe."

"Mm?"

"Ali." rättade hon mig och blinkade med ena ögat.

Jag log stort mot henne.

"Okej, godnatt Ali."

"Godnatt."

Jag hade en bra känsla när det gällde Alison. Men vart var Ricky?

Jag gick runt i 1 timme och letade efter honom. Det regnade lätt och jag började få panik. Vart var han?! Mitt hjärta slog snabbare innan jag förstod. "Aislin!" sa jag högt för mig själv.

Jag sprang så fort jag kunde till Aislins grotta, och som jag trodde satt han vid grottans vägg och sov. Aislin låg på maddrassen och snarkade lågt. Det var hur gulligt som helst. Jag lade mitt huvud på Rickys knä och han vaknade till. När han såg att det var jag kysste han mig på huvudet.

"Godnatt Zoey. Älskar dig."

Mitt hjärta hoppade över ett slag. Han älskade mig! Och jag svarade ända från den djupaste kammaren i mitt hjärta: "Jag älskar dig med."

Han flätade in sina fingrar i mina och somnade om. Men jag var för upprymd för att kunna sova!

Första bilderna på AISLIN!!