VENUS DEL 11
I förra kapitlet blev saker hetare mellan Zoey och Ricky, men inte lika hett som alla trodde...
Aislin och jag satt vid bäcken och pratade.
"Vart bodde du?" frågade jag henne.
"Detroit, Michigan. Jag har växt upp där."
Så fort jag hörde Detroit väcktes minnen till liv.
"Min mamma var från Detroit."
"Var?" Ais såg frågande på mig.
"Hon lever inte längre." sa jag enkelt och ryckte på axlarna.
"Åh. Jag är ledsen." Aislin tog min hand i sin lilla. "Kom Zoey! Vi går och letar efter Ricky!"
"Okej."
Vi gick bredvid varandra och berättade en massa roliga historier.
"Okej, lyssna, jag har en!"
"Kör." Jag log mot henne.
"Okej, Vad sa äpplet till apelsinen? Inget dumt, äpplen pratar inte!"
Aislin kiknade av skratt åt sitt egna skämt och jag var tvungen att skratta för hur töntig hon var
just nu. Jag älskade henne.
"Ais, vi är snart framme. Jag hämtar Ricky. Göm dig!"
"Okej." Hon klättrade upp i ett träd på nolltid och smälte in med trädets färger. Wow, hon var bra!
Jag kom fram till solringen. Ingen var där. Jag kikade in i tältet för tjejerna. Det var tomt. Killarnas
var också tomt. Vart var alla?
"Ricky!" sa jag högt.
"Här borta!"
Hans röst kom från stranden lite längre bort och jag sprang dit.
"Hej babe." Han kysste mig på kinden.
"Hej, vad gör du här?"
"Tränar." Han gjorde några armhävningar och reste sig upp.
"200."
Jag himlade med ögonen och log.
"Skryt lite mera."
Han skrattade och bärde upp mig.
"Ricky, släpp ner mig!" Jag fnittrade.
Han lade ner mig och kramade mig.
"Vart är Aislin?" viskade han i mitt öra.
Jag pekade på trädet.
Aislin klättrade ner och sprang mot Ricky.
"Ricky!" Hon log med hela ansiktet.
"Ais!" Han lyfte upp henne och snurrade runt.
Hon fnittrade och han kittlade henne, så att hon skrattade ännu mer.
"Har ni ätit?" Ricky såg på oss och vi skakade på huvudet. "Kom då."
Med ena armen bärde han Aislin och med andra handen höll han min hand.
Vi hade gått i snart 1 timme i skogen.
"Aj! Jag trampade på något hårt!" Jag suckade.
"Ssch.." Ricky hyschade mig.
Jag blängde på honom men sa inget.
Plötsligt gick en vildhöna framför oss. Jag förstod vad han skulle göra och distraherade Aislin.
"Ser du det här trädet? Sånna växer det inga i Detroit va?"
Hon skakade på huvudet och såg på mig misstänksamt.
"Och den här.. er.. blomman? Är det inte fin?"
Aislins ansikte lyste upp.
"Det är en violet! Min mamma döpte mig till det, men min pappa kallade mig Aislin, så jag kallar mig själv det också."
Hon såg upp på mig med stora bruna ögon.
"Zoey, kommer du att hjälpa mig härifrån?"
Jag undvek hennes blick. Jag visste ju att jag inte kunde lova henne det. Jag svalde och såg henne rakt in i ögonen.
"Jag lovar."
Hon log och kramade mig. I samma ögonblick kom Ricky tillbaka. Han höll vildhönan i händerna.
"Vi går nu."
Vi satt inne i grottan runt en eld. Jag hade plockat av fjädrarna och inälvorna, Ricky hade satt upp hönan på en pinne
och nu grillade han den över elden. När Ricky sa att den var klar lade vi den på ett stort blad, som liknade
parksallatens blad fast större. Aislin åt hönan glupskt. Hon stannade plötsligt upp när hon insåg hur kladdig hon var
om fingrarna och munnen.
"Åh, förlåt. Det är bara det att jag inte ätit kött på 1 år."
Jag rynkade ögonbrynen och såg frågande på henne.
"Vad har du ätit då?"
Aislin ryckte på axlarna.
"Bär, bananer, apelsiner och annat sånt. Jag och min mor brukade ofta arbeta på gården. Hon lärde mig namnen på
olika bär, vilka som var ätbara och vilka som var giftiga."
"Var du ofta med henne?"
Aislin nickade.
"Det var därför min tid med min far var så värdefull. Vi brukade alltid segla med vår båt en gång om året. Tills nu."
Ricky flyttade sig närmare henne och la sin hand på hennes lilla axel.
Hon log upp mot honom.
"Tack för att ni skyddar mig."
"Alltid, Ais." Jag log mot henne.
"Zoey? Älskar du Ricky?"
Jag fick inte fram ett ljud. Jag hade redan sagt att jag älskade Ricky, men då var det mörkt, vi såg inte varandra, och
vi var halvtsovande.
"Er..."
Ricky såg intensivt på mig.
"Um.. Alltså.."
"Zoey?" Ricky verkade sårad.
"Jo, det gör jag! Det är bara det att.." Jag tystnade. Ricky hade rest på sig och gick ut. Aislin såg förtvivlat på mig.
"Förlåt Zoey!"
Jag kysste henne på kinden. "Det är inte ditt fel. Vänta här."
Jag gick ut till Ricky. Han stod lutad mot ett träd, vänd bort från henne.
"Ricky..."
Jag la min hand på hans arm.
Han väde sig mot mig med ett förvirrat och hårt ansikte.
"Jag förstår inte! Först säger du en sak, sen en annan!"
"Jag kan förklara!"
Han tittade upp mot de många stjärnorna som glittrade på den becksvarta himlen. Han drog ett djupt andetag och såg
på mig.
"Gör det. Snälla."
Jag suckade. "Jag har aldrig varit bra på att binda mig. Det här är det första riktiga förhållandet jag varit i. Jag har
aldrig varit med någon som behandlat mig lika bra som du." sa jag ömt och smekte hans arm.
"De andra utnyttjade mig bara för kändisskap."
Ricky kramade mig och höll min ifrån honom i armlängd. Hans tag runt mina armar hårdnade lite.
"Jag skulle aldrig göra så mot dig. Aldrig!"
"Jag vet." sa jag och log.
Hans tag mjuknade, likaså hans ansikte. Han log snett mot mig och omfamnade mig.
"Ricky?"
"Mm?"
"Jag älskar dig."
Drew Roy som Ricky. Tycker ni att någon annan borde spela Ricky?