VENUS DEL 11
I förra kapitlet blev saker hetare mellan Zoey och Ricky, men inte lika hett som alla trodde...
Aislin och jag satt vid bäcken och pratade.
"Vart bodde du?" frågade jag henne.
"Detroit, Michigan. Jag har växt upp där."
Så fort jag hörde Detroit väcktes minnen till liv.
"Min mamma var från Detroit."
"Var?" Ais såg frågande på mig.
"Hon lever inte längre." sa jag enkelt och ryckte på axlarna.
"Åh. Jag är ledsen." Aislin tog min hand i sin lilla. "Kom Zoey! Vi går och letar efter Ricky!"
"Okej."
Vi gick bredvid varandra och berättade en massa roliga historier.
"Okej, lyssna, jag har en!"
"Kör." Jag log mot henne.
"Okej, Vad sa äpplet till apelsinen? Inget dumt, äpplen pratar inte!"
Aislin kiknade av skratt åt sitt egna skämt och jag var tvungen att skratta för hur töntig hon var
just nu. Jag älskade henne.
"Ais, vi är snart framme. Jag hämtar Ricky. Göm dig!"
"Okej." Hon klättrade upp i ett träd på nolltid och smälte in med trädets färger. Wow, hon var bra!
Jag kom fram till solringen. Ingen var där. Jag kikade in i tältet för tjejerna. Det var tomt. Killarnas
var också tomt. Vart var alla?
"Ricky!" sa jag högt.
"Här borta!"
Hans röst kom från stranden lite längre bort och jag sprang dit.
"Hej babe." Han kysste mig på kinden.
"Hej, vad gör du här?"
"Tränar." Han gjorde några armhävningar och reste sig upp.
"200."
Jag himlade med ögonen och log.
"Skryt lite mera."
Han skrattade och bärde upp mig.
"Ricky, släpp ner mig!" Jag fnittrade.
Han lade ner mig och kramade mig.
"Vart är Aislin?" viskade han i mitt öra.
Jag pekade på trädet.
Aislin klättrade ner och sprang mot Ricky.
"Ricky!" Hon log med hela ansiktet.
"Ais!" Han lyfte upp henne och snurrade runt.
Hon fnittrade och han kittlade henne, så att hon skrattade ännu mer.
"Har ni ätit?" Ricky såg på oss och vi skakade på huvudet. "Kom då."
Med ena armen bärde han Aislin och med andra handen höll han min hand.
Vi hade gått i snart 1 timme i skogen.
"Aj! Jag trampade på något hårt!" Jag suckade.
"Ssch.." Ricky hyschade mig.
Jag blängde på honom men sa inget.
Plötsligt gick en vildhöna framför oss. Jag förstod vad han skulle göra och distraherade Aislin.
"Ser du det här trädet? Sånna växer det inga i Detroit va?"
Hon skakade på huvudet och såg på mig misstänksamt.
"Och den här.. er.. blomman? Är det inte fin?"
Aislins ansikte lyste upp.
"Det är en violet! Min mamma döpte mig till det, men min pappa kallade mig Aislin, så jag kallar mig själv det också."
Hon såg upp på mig med stora bruna ögon.
"Zoey, kommer du att hjälpa mig härifrån?"
Jag undvek hennes blick. Jag visste ju att jag inte kunde lova henne det. Jag svalde och såg henne rakt in i ögonen.
"Jag lovar."
Hon log och kramade mig. I samma ögonblick kom Ricky tillbaka. Han höll vildhönan i händerna.
"Vi går nu."
Vi satt inne i grottan runt en eld. Jag hade plockat av fjädrarna och inälvorna, Ricky hade satt upp hönan på en pinne
och nu grillade han den över elden. När Ricky sa att den var klar lade vi den på ett stort blad, som liknade
parksallatens blad fast större. Aislin åt hönan glupskt. Hon stannade plötsligt upp när hon insåg hur kladdig hon var
om fingrarna och munnen.
"Åh, förlåt. Det är bara det att jag inte ätit kött på 1 år."
Jag rynkade ögonbrynen och såg frågande på henne.
"Vad har du ätit då?"
Aislin ryckte på axlarna.
"Bär, bananer, apelsiner och annat sånt. Jag och min mor brukade ofta arbeta på gården. Hon lärde mig namnen på
olika bär, vilka som var ätbara och vilka som var giftiga."
"Var du ofta med henne?"
Aislin nickade.
"Det var därför min tid med min far var så värdefull. Vi brukade alltid segla med vår båt en gång om året. Tills nu."
Ricky flyttade sig närmare henne och la sin hand på hennes lilla axel.
Hon log upp mot honom.
"Tack för att ni skyddar mig."
"Alltid, Ais." Jag log mot henne.
"Zoey? Älskar du Ricky?"
Jag fick inte fram ett ljud. Jag hade redan sagt att jag älskade Ricky, men då var det mörkt, vi såg inte varandra, och
vi var halvtsovande.
"Er..."
Ricky såg intensivt på mig.
"Um.. Alltså.."
"Zoey?" Ricky verkade sårad.
"Jo, det gör jag! Det är bara det att.." Jag tystnade. Ricky hade rest på sig och gick ut. Aislin såg förtvivlat på mig.
"Förlåt Zoey!"
Jag kysste henne på kinden. "Det är inte ditt fel. Vänta här."
Jag gick ut till Ricky. Han stod lutad mot ett träd, vänd bort från henne.
"Ricky..."
Jag la min hand på hans arm.
Han väde sig mot mig med ett förvirrat och hårt ansikte.
"Jag förstår inte! Först säger du en sak, sen en annan!"
"Jag kan förklara!"
Han tittade upp mot de många stjärnorna som glittrade på den becksvarta himlen. Han drog ett djupt andetag och såg
på mig.
"Gör det. Snälla."
Jag suckade. "Jag har aldrig varit bra på att binda mig. Det här är det första riktiga förhållandet jag varit i. Jag har
aldrig varit med någon som behandlat mig lika bra som du." sa jag ömt och smekte hans arm.
"De andra utnyttjade mig bara för kändisskap."
Ricky kramade mig och höll min ifrån honom i armlängd. Hans tag runt mina armar hårdnade lite.
"Jag skulle aldrig göra så mot dig. Aldrig!"
"Jag vet." sa jag och log.
Hans tag mjuknade, likaså hans ansikte. Han log snett mot mig och omfamnade mig.
"Ricky?"
"Mm?"
"Jag älskar dig."
Drew Roy som Ricky. Tycker ni att någon annan borde spela Ricky?
VENUS DEL 10
I förra kapitlet lärde Ricky känna Aislin. Zoey hade ckså en pratstund med Alison.
Jag låg bredvid Ricky. Hans arm var runt min midja och så hade vi sovit hela natten. Jag flyttade hans arm och reste på mig. Jag kunde höra röster som närmade sig.
"... Bara för att göra Zoey avundsjuk."
"Dejtar hon Michael bara för att göra Zoey avundsjuk? Haha, rätt åt Zoey."
Det var Leah och Michelle.
De skrattade högt.
"Hon är inte en bra vän." sa Leah.
Michelle fnös.
"Det var ju hon som gjorde så att Jenny fick en blåtira förut. Såklart Jenny tjallade till Ariana."
"Jag skulle gjort samma sak."
De var tysta en stund och jag hörde de mumla.
"Har du tändaren?"
"Mm... Här är den! Aah, det är så skönt!"
De rökte en stund innan de gick tillbaka.
Jag hörde deras fotsteg dö lite längre bort och jag gick ut ur grottan.
"Det de sa om Ari kunde INTE vara sant..." tänkte jag för mig själv.
Jag gick tillbaka in i grottan.
"Ricky!" väste jag och skakade honom. Han rörde inte på sig. Jag böjde mig ner och kysste honom.
Han vaknade och tog min hand.
Jag drog upp honom.
"Borde det inte vara jag som väckte dig med en kyss?" Han smålog.
"Du kan gottögra det nu." Jag blundade och kände hans läppar mot mina.
Vi såg på varandra en lång stund innan jag bröt tystnaden.
Jag satte mig på marken och han satte sig bredvid.
"Ricky, menade du det du sa igår?"
"Ja. Du är min sol, du är det som får mitt hjärta att fortsätta pumpa. Utan dig är jag ingenting, du betyder allt för mig. De här 3 veckorna som vi varit tillsammans har varit de bästa i mitt liv."
"3 veckor och två dagar." rättade jag honom och fnittrade.
Han skrattade.
"Ha-ha. Men jag menar alltid vad jag säger 100 %. Jag älskade Ari också, men mer som en vän."
Jag tog hans hand. Jag var tvungen att fråga honom det som hade besvärat mig i flera dagar nu.
"Ricky... Hade du och Ariana.. Ja, du vet..?"
"Vaddå?"
"Ehm.. Du vet vad jag menar Ricky!"
"Säg bara typ samlag om du tycker att det är skämmigt." Han log retsamt mot mig.
"Okej. Hade ni samlag? Var ärlig."
"Nej. Men jag och Alison hade det."
Jag nickade långsamt. Egentligen var det inget konstigt med det. Ricky och Alison var båda 20 och 19 år gamla.
"Zoe, jag är kille, förlåt om du tycker att det är obehagligt."
Han hade faktiskt rätt.
"Nej då."
Han kramade mig.
"Men bara så du vet Ricky, jag tänker inte göra det med dig."
Hans blick blev plötsligt allvarlig.
"Jag kommer alltid att vänta på dig. Jag är inte i det här förhållandet för att ha sex med dig."
"Jag vet. Det är därför jag älskar dig. Du vill ha mig, inte min kropp."
Han nickade.
Jag höll upp min högra hand framför hans ansikte och pekade på mitt ringfinger.
"Den här gäller."
Det var min oskuldsring. Jag tänkte vänta tills jag gifte mig. Det var ett löfte till mig själv, Gud och min familj.
Han skrattade och kramade mig bakifrån.
Jag tog hans hand och han drog upp mig.
Då började det spöregna.
"Vad i-... Vad händer?"
Vi stod tillsammans i regnet. Mina fingrar var flätade i hans och våra ansikten var bara några millimeter ifrån varandras. Han böjde sig fram, men jag drog mig undan.
"Ricky.."
Jag såg ner på mig själv. Vad hade jag på mig egentligen?!
Jag hade bara min BH och shorts. Hur kunde jag inte märka det?!
Ricky förstod och drog av sig sin skjorta och satte den runt mig. Nu stod han i bar överkropp. Han hade en stark kropp och sex-pack magmuskler. Regndropparna drippade nerför hans kropp och ner mot hans jeans. Jag drog min fingrar längs hans sex-pack.
"Wow..." flämtade jag.
Han log snett.
Hans händer låg på min rygg, men nu lät han de falla ner. Han hade sina händer på mina shorts och jag flämtade till.
"Ricky!"
Han skrattade och lade sina händer längst ner på hennes rygg.
Då hörde jag några fotsteg och löv som prasslade. Plötsligt stod Nora några meter framför oss.
"Inte igen..." tänkte jag.
"Nora... Det är inte vad det ser ut som."
"Verkligen? För det ser ut som om ni precis gjort det och nu myser i regnet. Men, maten är klar och alla väntar på er." Hon log mot oss innan hon sprang bort med henne jacka över huvudet.
Regnet öste ner.
Jag drog Ricky mot mig. Vi pussade, kysstes, hånglade och gick in i grottan. Där slutade vi. Aislin låg på hennes smutsiga madrass och sov.
Jag såg på Ricky.
"Jag väntar här, så kan du hämta mat."
Han nickade och gick iväg.
Efter några minuter märkte jag att jag hade Ricky hade tagit skjortan med sig..
"Shoot!"
Ricky kom inte tillbaka på en långstund. Jag hörde fotsteg. Jag måste klä på mig snabbt!
Jag kunde inte stanna i grottan för då kunde de se Aislin, så jag gömde mig bakom en buske.
"Michael, sluta!" Ariana fnittrade.
Michaels händer tafsade på Ariana.
"Någon kan se oss!"
Han kysste henne på halsen och hon slängde bak huvudet.
Det här var inte den Ariana jag kände.
De fortsatte så en stund innan det blev grövre och de började gå in i grottan.
Vad skulle jag göra?!
"STOPP!"
Jag hoppade fram.
Michael släppte Ariana.
"Wow!" sa han och glodde på mig.
Ariana såg hans min och hon slog till honom på armen.
Hennes ögonbryn höjdes och hon suckade.
"Zoey... Vad har du gjort? Vart är Ricky?"
"Han är inte här i alla fall!"
Michael såg på mig och flinade.
"Det låter som om Ricky hade kul igår kväll."
Jag blängde på honom.
"Ariana, du tror väl på mig?"
Hon tvekade och kliade sig i håret.
"Det angår inte mig. Du är 18 år gammal."
"Men...!"
Just då kom Ricky tillbaka.
"Zoey, jag hämtade..."
Han tystnade när han fick se Ariana och Michael och han suckade.
Ariana skakade på huvudet. Ricky hade ingen skjorta på sig. Varför hade han inte lämnat den här då?!
"Hejdå Zoey! Hejdå Ricky!" Michael drog med sig Ari.
De försvann.
"Ricky, alla tror att vi haft det."
"Och?"
"Jag är inte en sån tjej som bara gör det!"
"Du menar slampa? Och jag vet att du inte är en sån tjej." Ricky tog min arm och drog mig närmare honom.
"Zoey, bry dig inte om vad andra tycker."
Jag var tyst en stund men log och nickade sen. Han hade rätt. De som kände, älskade och brydde sig om mig visste att jag aldrig skulle göra det. I en grotta. Jag kramade honom och tog på hans skjorta.
VAD TYCKER NI? KOMMENTERA SNÄLLA!!
VENUS DEL 9
I förra kapitlet träffade Zoey Aislin. En 7-årig flicka som bor på ön.
Ricky spärrar upp ögonen i chock. "Whoa..." säger han sakta.
Aislin ser ner i marken och rodnar. Jag kramar henne.
"Är hon inte världens sötaste? Hon är bara 7 år gammal!"
Ricky hukade sig ner och tog hennes lilla hand i sin. "Hej Aislin. Jag heter Ricky. Vad är ditt efternamn?"
"Brown." Aislin log blygt och skakade hand med honom.
"Du är väldigt söt." Ricky log mot henne.
"Tack." mumlade hon och rodnade.
"Wow, Ricky är verkligen bra med barn. Han skulle säkert bli en bra pappa någon gång i framtiden..." tänkte jag för mig själv.
"Så Ais, hur länge har du varit här?"
"1 år snart. Jag kom hit när jag var 6 år gammal."
Ricky log blekt mot henne och jag tror att jag såg hur hans ögon blev blanka. Han hade, som jag, fallit handslöst för Aislin. Han tecknade åt mig att följa med.
"Vänta här" sa jag till Aislin, och hon nickade innan jag följde efter Ricky.
"Zoey, varför har du inte berättat för mig om henne?"
"Hon sa åt mig att inte berätta för någon.. Lyssna Ricky, hon litar inte på någon förutom mig och dig, du får inte säga till någon."
Han tvekade en stund men nickade sedan allvarligt.
"Ricky, vi måste ta hand om henne. Det känns som om hon vore min... min..."
"Din dotter?"
Jag nickade sakta.
"Okej då. Jag förstår. Men Zoe, babe? Kom ihåg att du bara är 17."
"18 om två månader."
"Ja, ja." Han log.
Han kysste mig och vi gick tillbaka hand i hand, till Aislin.
Hon satt i sanden och ritade med en pinne i sanden. Jag tittade närmre på bilden. Det föreställde en målning av två streckgubbar som höll hand.
"Vem är de?" frågade jag henne.
"Du och Ricky."
Jag såg på Ricky om märkte att han log. Jag kramade hans arm.
Ricky log mot mig innan han gick och satte sig hos Aislin. Jag hörde hur de pratade lågt men livligt. Aislin fnittrade mycket och Ricky skrattade. Han kittlade henne och hon skrattade och tjöt. Jag gick fram till de och viskade i Rickys öra: "Måste gå, stanna här med Aislin." Han pussade mig på kinden och jag kramade Aislin innan jag gick till Solringen. Där satt Ariana och Michael. Michael var min trummis och mitt ex. Han var väldigt gullig, trevlig och snygg, men vi kände aldrig gnistor, så vi bestämde oss för att göra slut. Nu viskade han något i Arianas öra och hon skrattade högt.
"Hej!" sa jag och gick fram mot de.
Båda vände sig om. Det blev väldigt tyst och pinsamt.
"Tja." sa Michael tillslut.
Jag satte mig bredvid Ariana.
"Michael, kan jag bara få prata med Ariana en stund?"
Han flinade. "Visst." Han rörde sig inte.
"Privat?" malde jag på.
Han fattade vinken och reste på sig.
"Aria, kom när du är klar."
Ariana log mot honom och nickade.
När han var bortom syn och hörhåll vände jag mig mot Ari.
"Vad är det med dig? Är du sur på mig?"
Hon skruvade på sig.
"Zoey, är det okej om jag dejtar Michael?"
Jag drog en lättad suck.
"Var det bara det? Ja, såklart du kan!"
Hon log.
"Okej, bra."
Vi kramades.
Då kom Alison.
"Ariana, jag måste prata med Zoey." Alison såg på Ariana med en hård blick och jag ryggade tillbaka.
"Visst." svarade Ariana lika iskallt. Hon reste sig upp och gick till Michael som var i djunglen med de andra och letade efter frukter.
"Vad är det Alison?" Jag såg trött på henne.
"Glöm inte att jag räddade ditt liv. Var inte dryg mot mig Zoey, du är skyldig mig."
Jag himlade med ögonen och suckade.
"Alison, varför gör du det så svårt att gilla dig? Du var så gullig när du räddade mig, men dagen efter blir du motsatsen. Jag tror inte att någon gillar dig. Alls." Jag förstod direkt hur elakt det lät och jag önskade att jag kunde ta tillbaka det.
Jag såg smärtan fladdra över hennes ansikte och jag insåg hur sårbar hon egentligen var.
"Zoey, du förstår inte hur det är att vara mig. Jag växte upp i en familj med 6 barn. Jag blev slagen av min styvfar dagligen och min mamma kunde inte göra något än att stå på och titta. när jag var 10 år gammal dog han och det var den lycklagaste tiden i mitt liv. Tills jag fick veta att det var min moster som dödat honom, för att hn "inte orkade se mig lida". Det var det snällaste någon någonsin gjort för mig. Jag har aldrig haft vänner och ingen vet om det här förutom du, Ricky och min familj." Tårarna rann längs Alisons kinder.
Mina kinder var också blöta av mina egna tårar. Jag kramade Alison hårt och länge. Hon kramade mig tillbaka.
"Vänta ett tag. Ricky? Visste han om det här?"
Alison nickade.
"Han sa att jag var onormal och att han inte orkade med sån skit."
Jag satte handen för munnen förfärat och skakade sakta på huvudet.
"Ricky skulle aldrig säga så!"
Alison ryckte på axlarna.
"Men det gjorde han."
"Alison, förlåt för det jag sa. Du är verkligen en stark person, en modig och vacker tjej, och du vet väl att alla är avundsjuka på dina..."
Jag fumlade efter något att säga.
"Ögon? Jag har hört att jag har vackra ögon i hela mitt liv."
Jag granskade hennes ögon närmre. Wow! De var verkligen vackra. De var gulbruna och lyste. Jag kunde inte fatta hur jag missat de förut.
"Ja precis! Dina ögon."
Hon log. "Tack Zoey."
"Varsågd Alison."
Vi log mot varandra och innan hon gick in i tältet vände hon sig om.
"Du Zoe."
"Mm?"
"Ali." rättade hon mig och blinkade med ena ögat.
Jag log stort mot henne.
"Okej, godnatt Ali."
"Godnatt."
Jag hade en bra känsla när det gällde Alison. Men vart var Ricky?
Jag gick runt i 1 timme och letade efter honom. Det regnade lätt och jag började få panik. Vart var han?! Mitt hjärta slog snabbare innan jag förstod. "Aislin!" sa jag högt för mig själv.
Jag sprang så fort jag kunde till Aislins grotta, och som jag trodde satt han vid grottans vägg och sov. Aislin låg på maddrassen och snarkade lågt. Det var hur gulligt som helst. Jag lade mitt huvud på Rickys knä och han vaknade till. När han såg att det var jag kysste han mig på huvudet.
"Godnatt Zoey. Älskar dig."
Mitt hjärta hoppade över ett slag. Han älskade mig! Och jag svarade ända från den djupaste kammaren i mitt hjärta: "Jag älskar dig med."
Han flätade in sina fingrar i mina och somnade om. Men jag var för upprymd för att kunna sova!
Första bilderna på AISLIN!!
VENUS DEL 8 EXTRA LÅNGT KAPITEL
I förra delen berättade Zoey för alla att hon och Ricky var tillsammans och hon märkte också att något var fel på Alison.
Jag slår mig ner i den mjuka sanden och låter solen smeka min hy. Jag blundar och känner hur sommmarbrisen blåser igenom mitt hår. Jag tänker på hur allt var innan planet störtade och vi fastnade här. Jag var populär, blev alltid tillfrågad att vara med i någon dagshow, uppträda någonstans eller träffa fans. Det enda jag gillade med det var att jag fick mina fans att le. Det var den bästa delen och det var anledningen till att jag gjorde det här. Mitt namn var alltid på nyheterna och mitt ansikte var alltid på framsidan av en glansig tidning. Jag hade folk som följde efter mig vart jag än gick och ibland lät jag det stiga åt mitt huvud. Den gången jag... Jag ville inte tänka på det. De som fick mig att vara jordnära var min familj och mina vänner. Jag räknar in mina fans som mina vänner. Mina bästa vänner var, såklart, Ariana men också Miley Cyrus. Hon är en av de coolaste personerna som finns på denna jord och jag älskade henne. Vi lärde känna varandra när vi båda hade en uttagning till 'Hannah Montana'. Efter det höll vi kontakten och nu är hon min bästa vän.
Jag såg mig omkring. Det var fortfarande ljust och ingen var i närheten. Jag bestämde mig för att gå på en liten promenad. "Wow!" tänkte jag medan jag gick, "Den här ön är verkligen vacker. Namnet Venus passar perfekt!" Jag började nynna på en sång som poppade upp i mitt huuvud.
"Never knew where to go, never knew how to flow, but now I know. And I never could see, just the true beauty of life and that's how it goes."
Jag stannade upp. Om vi någonsin kom hem igen så skulle jag spela in den här låten på mitt album. Den kunde heta "I Never Knew".
Jag log för mig själv, Ricky skulle säkert gilla den. Jag vände mig om för att gå tillbaka till vår mötesplats "Solringen". Det började bli mörkt och lite kallt. Jag började snabba på. Det kändes som att någon iakktog mig. Jag vände mig om. Ingen var där. Nu blev jag seriöst rädd och började småspringa därifrån. Jag kunde känna hur någon tassade bakom mig och jag vände mig hastigt om. Ingen var där.
"Vem är där?" Ingen svarade.
Jag sprang allt vad jag hade däifrån. Jag såg hur något rörde sig i buskarna. Jag närmade mig försiktigt och höll fast i två kvistar och snabbt särade jag på dem. Där satt en liten iller. Jag skrattade högt av lättnad. Vad fånigt att jag var så rädd. Jag gick lugnt därifrån och plötsligt stod det en liten flicka med mörkt, långt, lockigt hår, gröna ögon och fräknar. Jag skrek högt. Hon placerade sitt lilla finger över sin läppar och hyschade åt mig. Hon var den sötaste flickan jag någonsin sett.
"Vem är du?" viskade jag andlöst.
"Ailise" svarade hon med en stadig röst. "Kom med mig.", fortsatte hno och tog m in hand. Jag följde efter henne igenom djungeln tills vi kom till en grotta. Den låg inte så långt borta från "Solringen".
"Bor du här?" frågade jag henne.
Hon nickade.
"Hur länge har du varit här?"
"1 år snart"
Jag gapade av förvåning.
"Hur gammal är du?" frågade jag henne.
"7." svarade hon enkelt. "Vill du komma in i grottan, Zoey?"
"Hur vet du vad jag heter?" frågade jag förvånat.
Hon blev lite överasskad och såg ner i marken.
"Du är Zoey Curtina. Du var min idol innan jag kom hit. Jag hade dina bilder på väggen och jag kan alla texter till alla dina låtar."
Jag kände hur gråten steg upp i min hals. Jag hukade mig sakta ner så jag kom i ögon höjd med henne.
"Aislin, du kan väl komma och bo hos oss?"
Hon skakade häftigt på huvudet. Hennes lockar hoppade omkring.
"Jag kan inte. Jag litar bara på dig, Zoey." Aislin såg mig rakt i ögonen och hennes gröna ögon gnistrade. "Snälla, berätta inte för någon om mig?"
Jag nickade och kramade henne hårt. Hon påminde mig om min egna lillasyster hemma. Rosie. Hon var 8 år gammal och hon var anledningen jag ville hem igen. Min pappa också såklart, men Rosie skulle inte kunna klara av att förlora sin mamma och sin syster.
Jag grät mot Aislins axel och kysste henne på kinden. Hon log mot mig innan hon försvann in i mörkret.
Jag torkade bort tårarna innan jag gick tillbaka till solringen. Där satt alla och grillade något slags kött.
"Hej Zoey! Vart har du varit?" Ariana såg på mig med rynkade ögonbryn.
"Ehm... Bara tagit en promenad."
Jag ville så gärna berätta att det fanns någon annan på den här ön, men jag skulle aldrig kunna svika Aislin.
"Kom hit." Ricky klappade på en sten bredvid honom och jag satte mig. Jag hade valt kläder från min resväska. Mina andra kläder var på tork. Vi hade hängt de i en klyka i ett träd. Just nu hade jag på mig ett vitt linne och ett par jeansshorts. Mitt hår var i en fiskbensfläta. Jag hade tvättat ansiktet i bäcken och applicerat ett lager läppglans på mina läppar.
Ricky strålade mot mig. "Du är vacker."
Jag log och kysste honom.
Alla tjejer sa "aaaaw" och alla killar sa "ooooh ricky! fånga hennne"
Jag ignorerade de. Vi gick alla och la oss men innan jag kröp ner i min tjocka jacka, gick jag till Rickys tält. Killarna hade byggt två tält. Ett till oss flickor och ett till pojkarna. Alla andra killar sov förutom Ricky. Jag kröp ner bredvid honom och lät honom hålla mig.
"Ricky..."
"Mm?"
"Tror du någon letar efter oss?"
Jag vände mig mot honom.
"Såklart de gör. De är snart här."
"Men det har gått två månader snart."
"Zoey Curtina... Du är stark och du kommer att bli starkare av det här. Och när du kommer hem så ska du skriva ett sjukt bra album om det här och turnéra runt världen."
Jag såg bort.
"Jag vet inte om det är det jag vill göra. Jag har tänkt på det ganska länge, och jag vill ha ett normalt liv."
"Vad du än gör är vi alla här för dig."
"Ricky Cole Night, jag älskar... Jag älskar dig."
"Jag älskar dig med, Zoey Dallas Curtina."
Vi kramades länga och jag reste på mig. Han tog min hand och kysste den."
"Godnatt babe."
"Godnatt" svarade jag.
Jag var i grottan och väste: "Aislin! Aislin!"
Det var i ett mörkt hörn som jag såg henne ligga. Hon låg på en madrass och sov djupt.
Jag skakade på henne. Hon slog upp hennes dockliknande ögon och såg sig förvirrat omkring. När hon såg att det var jag sa hon bara: "Åh." och la sig ner igen. Hon tittade länge på mig och väntade på att jag skulle göra något. Jag visste ärligt talat inte ens själv varför jag var här.
"Aislin, är det okej om jag sover här inatt?"
Hon nickade och flyttade på sig. Vi fick båda plats på madrassen och jag bredde min tjocka jacka över oss.
"Aislin?"
"Ja?"
"Hur kom du hit?"
Det var tyst en liten stund innan hon svarade.
"Jag var på en båttur med min far. Vi hade längtat efter den dagen i flera månader och när vi äntligen satt på båten hände en olycka. Det var min far som styrde båten. Jag låg och sov i kajutan. Det regnade och det var svårt för far att se. Men han kunde tydligt se berget som var framför oss. Vi krockade och sen kommer jag inte ihåg så mycekt förutom att jag vaknade upp på en strand."
Jag förstod hur stark den här lilla flickan måste vara.
"Din mamma då?"
"Hon dog vid barnasäng."
Jag kände hur mitt hjärta gick i bitar. Aislin var föräldrarlös och fast på en ö.
Jag kände hur klumpen i min hals växte.
"Hur får du mat?"
"Djuren." svarade hon enkelt.
"Kan du jaga?''
"Nej, jag kan tala med djur."
Jag stirrade på henne med uppspärrade ögon.
"Vad menar du?"
Hon ryckte på axlarna.
"De säger åt mig vart maten finns och om jag inte når hjälper de till."
Jag vet inte varför, men jag trodde på henne. Det var så mycket jag ville fråga henne men för att få henne på andra tankar frågade jag henne: "Vilken är din favoritsång?"
"Dream Big"
"Never let anyone bring you down, you are bigger than them and that's a sign that you really are..." började jag.
"A superstar, a moviestar. You can be whatever, just remeber to dream big, dream big." fortsatte Aislin med en ljuv och klar stämma.
"Du kan ju sjunga!" Jag såg på henne med förvåning. Hon var så liten men hade en sån stor röst.
Och det var första gången jag såg henne le.
"Tycker du verkligen det?" Hennes ljusgröna ögon strålade och hon såg på mig med hopp.
"Ja såklart. Har du inte fått höra det förut?"
Hon skakade på huvudet och såg neråt.
Jag petade henne i magen och hon fnittrade till.
"Du är bäst, Aislin. Så ska du alltid tänka."
"Okej Zoey." Hon log mot mig och överasskade mig med en kram. "Tack för att du tar hand om mig."
"Du är som min nya lillasyster."
Hon såg på mig med stora ögon.
"Jag har aldrig haft ett syskon."
"Nu har du ett."
Vi log mot varandra och somnade djupt.
Det var tidigt nästa morgon och jag smög ut från grottan för att inte väcka Aislin.
Jag gick tillbaka till solringen och la mig ner och somnade om. Men det jag inte visste var att Leah och Michelle hade sett mig.
När alla hade vaknat och samlats för att äta de bär Sarah och Carin samlat.
"Vart är Alison?" frågade jag de.
"Tältet." svarade Sarah kort och Carin gav mig en sned blick. Jag brydde mig faktiskt inte och gick in i tältet.
Alison låg på sin jacka och var lätt grön i ansiktet.
"Alison! Åh kära nån, hur mår du?"
Hon blängde på mig och svarade inte. Jag ropade på Leah. Hennes mamma var en sjuksköterska så Leah kanske kunde hjälpa Alison.
Medan hon höll på med Ali och lade en blöt handduk på Alisons panna.
"Vart kom du ifrån på morgonen?"
Jag insåg att hon pratade med mig och fumlade desperat efter ett svar.
"Skogen." Det var det bästa jag kunde komma på.
"Hm." Leah ryckte på axlarna och jag förstod att hon inte trodde mig.
"Hur såg du mig?"
"Jag och Michelle var ute och rökte."
"Röker ni?!"
Hon nickade.
"Hur länge har ni rökt då?" Ilskan kokade i mig. Jag hade förbjudit alkohol och rökning på min turné och Leah och Michelle hade brutit mina regler bakom min rygg?!
Leah tänkte efter.
"2 år kanske?"
Leah var 23 och Michella var 22 år gamla.
"Jag kan inte tro det här." Jag knöt mina nävar och ville skrika på Leah åt hur enkelt hon sa det här. Hon borde ju åtminstonde be om ursäkt?!
"Zoey, om jag vill röka är det mitt problem. Okej?"
"Inte om du jobbar för mig. Du måste respektera mina regler."
Lean nickade långsamt.
"Men nu jobbar jag ju inte för dig, va?"
"Men du rökte när du gjorde det!"
"Ja."
"Varför ljög du för mig då?!"
"För att vi tyckte att dina regler var löjliga och barnsliga!"
"Jag vill inte ha danserskor, back-up sångerskor och gitarisster som inte kan hålla tempot och inte har bra kondition!"
"KAN NI SLUTA ATT BRÅKA OM NÅGOT SOM INTE SPELAR NÅGON ROLL OCH FOKUSERA LITE HÄR!!!!!"
Jag och Leah tystnade direkt och tittade skamset ner i golvet. Alison var röd i ansiktet och hon var ursinnig.
Leah började genast hålla på med Alison igen och jag gick därifrån.
Jag gick direkt till grottan. Aislin satt på sin madrass och hon sken upp när hon såg mig.
"Hej Aislin!"
"Hej Zoe!"
Jag granskade henne.
"Aislin du måste vara med mig hela dagen."
"Varför då?"
"Jag ska fixa till dig." Jag blinkade åt henne och vi gick därifrån tillsammans.
Först hämtade jag kläder från min resväska medan hon väntade bakom en stor buske.
Jag valde ut en lila klänning som jag hade köpt i Hong Kong och som var menad för Rosie. Jag hade också köpt ett paket tofsar och ett par lila skor. Jag hittade som tur var ett par vita strupbyxor. Det var mycket, mycket jag hade köpt åt Rosie. Jag lade allt i en påse och gick tillbaka till Aislin.
"Kom så går vi till bäcken. Där kommer ingen att se oss."
Vi kom fram till bäcken och Aislin tvättade av sig. Vattnet sköljde bort allt smuts och när hon tvättat sig klart gick det knappt att känna igen henne. Hon var om möjligt ännu sötare! Hon torkade av sig med en handduk som jag tagit med mig och tog på sig kläderna jag valt ut åt henne. Jag rättade ut hennes hår med mina fingrar och flätade två flätor som jag satte upp med två rosa tofsar. När jag var klar satte jag händerna för Aislins ögon och sa åt henne att böja sig över vattnet.
"1, 2, 3... Titta nu!"
Hon speglade sig i vattnet och satte handen för munnen.
"Zoey... Wow... Tack så mycket."
Hon såg på mig och kramade mig hårt.
Jag log mot henne och strök henne över huvudet.
Aislin snurrade runt, runt i hennes klänning och fnittrade.
Hon såg ut som en vilken 7-åring som helst.
Vi hörde någon ropa: "Zoey! Är du här!"
Aislins ögon spärrades upp och hon såg sig omkring, redo att fly.
"Ais, det är bara Ricky. Min pojkvän."
"Zoey, jag kan inte lita på honom."
"Han kommer inte att berätta för någon!"
Aislin skruvade på sig och tvekade en stung.
"Är du säker?"
"Ja, Ais, jag litar på honom med hela mitt hjärta."
"Okej då."
Jag tog hennes hand och sa åt henne att gömma sig. Sen ropade jag på Ricky.
"Här är jag!"
Ricky siluett syntes och han kom närmare.
"Zoey, vart har du varit de här senaste dagarna?"
"Ricky, jag måste berätta en grej."
Han såg forskande på mig och hans ansiktsuttryck hårdnade.
"Ricky, jag vill att du ska träffa någon. Aislin!"
Hon kom fram och vinkade försiktigt åt Ricky.
VAD TYCKER NI OM DET HÄR KAPITLET OCH OM AISLIN?
Michelle åt vänster och Leah åt höger
VENUS DEL 7
I förra kapitlet drunknade Zoey nästan i havet men räddades av Alison. Hon och Ariana blev vänner igen och hon fick nu tillåtelse av Ari att dejta Ricky.
Det var morgon och jag har en hemsk huvudvärk. Jag ser mig omkring, det är mörkt och jag är så yr att jag inte kan ställa mig upp. Jag faller ner på något mjukt. Vad är det jag ligger på? Jag känner efter. det var jackor. Alla hade lagt sina jackor på marken så att jag hade något bekvämt att sova på. Jag ler för mig själv. Det måste betyda att de har förlåtit mig! Men innan jag pratade med tjejerna var det någon annan jag behövde prata med.
Jag sätter mig upp lite grann och stödjer mig på mina armbågar. "Ricky!" Jag harklar mig och ropar lite högre. "Ricky!" Han kommer rusande in. "Vad är det? Har något hänt?" Jag kan se hur stressad han är.
"Ta det lugnt, jag vill bara prata."
"Åh.." Han sätter sig ner och ger mig ett halvleende. Men jag kan se att han verkar vara nervös. Jag tar ett djupt andetag och vill bara få det överstökat. "Så vad händer nu?"
Han tittar upp på mig med en oförstående blick.
"Va?"
"Vad händer nu? Mellan, eh, oss alltså..."
Jag ser ner. Det är tyst en stund och just då önskar jag inget mer än att Ricky svarar.
Han ser mig rakt in i ögonen och jag ser på honom med.
"Vad tycker du?"
Jag hör hur mitt egna hjärta slår och jag kan nästan inte svara. Men plötsligt så svarar jag: "Jag vill vara med dig. Jag vet inte vad det är, men det är någonting hos dig som drar mig till dig. Jag trodde att du var en helt annan person, men du är en av de finaste personerna jag någonsin träffat." Jag ser på honom med hjärtat i halsen och jag vågar nästan inte höra hans svar.
Jag blundar och känner något mjukt mot mina läppar. Hans mun smälter med min och jag förstår nu vad en riktig kyss betyder. Jag vill aldrig att den ska ta slut. Hans hand glider ner mot min rygg och jag kramar honom.
"Jag har alltid älskat dig Zoey." Han ser på mig med en allvarlig blick och jag tar hans hand.
"Är det officiellt nu? Är vi tillsammans?" Jag ler mot honom och han nickar.
Vi går tillsammans hand i hand längs stranden och jag ber honom att hämta Alison. 5 min senare kommer hon. Hon granskar mig och ser sedan bort. Jag ler stort mot henne. "Hej Ali!"
"Alison", rättar hon mig. Ouch!
Jag bryr mig inte om hennes spydiga kommentar och fortsätter: "Vill du göra något?"
Hon ser på mig för att se om jag driver med henne eller inte. "Vi är mitt i ingenstans, ingen är påväg för att rädda oss, vi kanske inte kommer att ha mat kvar och du frågar om jag vill göra något?!" Jag ler mot henne och nickar.
Hon skakar på huvudet.
"Zoey, du ska alltid vara så naiv."
Nu förstod jag att hon riktade sina kommentarer mot mig, men varför skulle hon vara så snäll igår och så elak idag?
"Alison, vad är det med dig? Seriöst."
"Jag. Vill. Hem. Fattar du det?"
"Jag kan inte hjälpa dig!"
"Är du säker?"
"Jag är säker. Och varför är du så taskig idag?"
"PMS", säger hon enkelt och går därifrån.
Jag suckar och går tillbaka mot sovplatserna. När jag kommer dit ser jag tjejerna fullt upptagna i en livlig diskution. När de ser mig springer alla fram.
"Förlåt!"
"Jag visste ingenting!"
"Ariana har berättat ALLT!"
"Jag är så, så ledsen Zoe!"
"Zoey! Du måste hata mig!"
Jenny kom med tårar längs kinderna. Hon behövde inte säga något, jag förstod.
De kramade mig och jag kramade tillbaka.
"Kan ni bara göra mig en tjänst?"
"Vad som helst!" svarade alla i kör.
"kan vi bara låtsas som ingenting har hänt och glömma allt?"
"Ja, gärna det!" Alla skrattade.
Det kändes så skönt att vara med det här gänget igen.
"Så vad pratade ni om då?" frågar jag nyfiket.
Nora viftar bort frågan med handen och svarar: "Vi håller bara på att försöka komma på ett namn till den här..."- hon gjorde en gest med händerna runt platsen vi sov och åt-"... platsen"
"Coolt. Ön då?"
"Juste, ön! Vad ska den heta?" Ariana såg runt på alla som var där.
Jag kom ihåg kvällen med Ricky och sa: "Venus."
Alla instämmde.
"Då kan mötesplatsen heta "Solringen" för planeterna går ju runt solen och om ön heter Venus..."
Alla instämmde. Igen.
"Ehm, kan alla bara lyssna en gång, jag har en viktig sak att berätta."
Alla slutade att hålla på med det de gjorde och vände sig om. Några med nyfikna blickar, några med hoppfulla blickar och några få med arga blickar. De kanske trodde att jag gjort något dumt.
Men bara en såg på mig med ett lömskt leende på läpparna. Alison. Visste hon något om mig och Ricky?
Jag slog bort tankarna och höjde rösten.
"Jag och Ricky är officiellt tillsammans!"
Det var tyst ett kort ögonblick men när Ari ställde sig upp och applåderade gjorde alla andra samma sak. de jublade och skrek: "Grattis!" Jag fick tårar i ögonen och kände mig dum.
Ariana kom fram och kramade mig hårt. Hon viskade: "Släpp honom inte."
Jag såg på henne och nickade med en allvarlig blick. Hon kysste mig på kinden och ropade Grattis!
Just då kom Ricky och undrade vad som hände.
"Jag har berättat." sa jag och log med strålande ögon. Han såg tillbaka mot mig och kom upp på den tjocka trädstammen som jag stod på. Vi kramade varandra. "Kiss! Kiss! Kiss! Kiss!" Jag kände allas blickar när de väntade på en kyss, men först var jag tvungen att snegla på Ari. Hon log blekt och mimade: "Kyss honom!"
Ricky såg det och klev av trädstammen, gick fram till Ariana och kysste henne på kinden. Sen viskade han i hennes öra: "Jag kommer alltid älska dig som en syster eller bästa vän" Hon log mot honom och sa åt honom att gå till mig. Jag gav henne en slängkyss och hon tog emot den. Nu kunde jag kyssa Ricky. Vi såg varandra i ögonen i några sekunder men sedan böjde han sig ner mot mig med slutna ögon och jag blundade och våra läppar möttes. Alla jublade och jag drog mig sakta ifrån Ricky. Jag gav honom ett bländande leende och han smekte min kind.
Är du glad att Ricky och Zoey är tillsammans? Föredrar du Ricky och Ariana eller Ricky och Zoey?
VENUS DEL 6
I förra kapitlet gjorde Ricky och Ariana slut, Alison försökte lura honom till att vara med henne och han och Zoey delade en romantisk dans på stranden.
Det var tidig förmiddag, vi hade alla ätit bananer till frukost, små söta bananer, men såklart så satt Ariana och tjejerna på ena sidan och jag, Ricky, The Divas på andra sidan. Jag satt bredvid Ricky, han berättade en historia om hur han som barn blev uttslängd ur 6 lektioner i rad. Jag satt och skrattade när han berättade och han log. Jag kunde känna hur Arianas blick brände i nacken men ignorerade henne. Om hon inte tänkte låta mig förklara, kunde hon lika gärna låta mig vara. Jag reste mig upp, och Ricky reste sig upp ögonblicket efter.
"Ska du dela in oss i grupper?" undrade han.
"Jag tror inte att någon kommer att lyssna på mig." Jag bet mig i underläppen.
Han log.
"Då får jag de att lyssna"
Jag harklade mig.
"Ursäkta, alla, ska vi, eh, dela in oss i grupper?"
Ingen rörde på sig. Ingen förutom Alison, som såg på mig med en nyfiken blick.
Jag såg mig lite nervöst omkring.
"Kan ni snälla lyssna, bara en sekund?"
De fortsatte bara prata. Okej, jag kunde också spela det här spelet.
Jag höjde mina fingrar till munnen och visslade det högsta jag kunde.
Alla snodde runt, med förvånade miner.
Jag var ursinnig.
"Nu lyssnar ni på mig, ni ska höra på allt jag har att säga och ska inte ens våga säga emot."
Ingen rörde på läpparna.
"Alison och Ariana går och fixar ved, Nora och Michelle fixar mat, Leah och Michael utforskar ön, Dan och Jenny kan jaga, Sarah och Carin kan leta efter frukter och bär..."
De två andra medlemmarna i The Divas blänger på mig och jag förstår att de ville vara med Alison, men jag bryr mig faktiskt inte.
"Det var allt." Säger jag och vänder mig om för att gå när jag hör hennes röst som en vass kniv genom ryggen.
"Du då? Vem ska du gå med?"
Jag vänder mig om och står öga mot öga med Ariana, hennes röst är kylig och hon har ett ansikte hugget i sten när hon pratar med mig, och om jag inte kände henne hade jag aldrig kunnat genomskådat henne.
Jag visste att hon var lika sårad som jag var. Hennes underläpp darrade, men det syntes knappt och hennes kinder var rosiga, det visste jag att de blev när hon var väldigt upprörd.
Jag försökte att svara men min hals var torr och jag kunde inte säga något.
Då steg Ricky fram.
"Mig."
Ariana såg på honom meden blick som sa: snälla-kom-tillbaka, men jag visste att han inte låtsades om den.
Hon lyfte på hakan och gav mig en sista blick innan hon gick iväg. Jag vände mig om och steg rasande iväg.
Ricky kom efter mig.
"Zoe, ta det lugnt. Vänta. Ey, Zoey!"
"Ricky, jag orkar inte längre. Jag vet inte vad jag ska göra."
Han tog min hand, men jag drog den tillbaka. Han försökte krama mig, men jag slet mig loss. Ricky suckade.
Jag började öka takten, jag började jogga och tillslut sprang jag allt jag hade. Jag bara lät adrenalinet rusa och sprang allt jag hade längs stranden. Jag sprang in i det blåa havet, det var så frestande och jag bara kunde inte låta bli. Jag sänkte mig själv i vattnet. Det steg över mitt huvud, bara för att hoppa upp en sekund senare och dra ett djupt andetag. Så höll jag på en stund, innan jag bestämde mig för att gå längre ut i havet. Jag fortsatte att simma, det var så befriande. Det var då det hände.
Jag kände någonting dra mig, det var som en magnetkraft. Jag försökte att simma tillbaka men kunde inte. Nu märkte jag hur långt borta från stranden jag var. Jag fick panik. "Hjälp! Någon, snälla hjälp!" Mitt huvud drogs ner genom vattnet, och jag tumlade runt. Jag plaskade mig upp, "Hjälp!" Mitt huvud drogs ner igen. Strömmen var väldigt kraftig nu och jag skriker allt vad jag har. Men ingen är där. Jag dras ner genom vattenytan och jag känner hur mitt syre tar slut. Jag kommer att dö.
Allt är svart. Vart är jag? Jag hostar till. Vatten kommer ut ur min mun.
"Hon lever!" Hör jag någons röst eka.
Jag försöker att lyfta på ögonlocken, men de känns så tunga. Jag känner mig så svag. Jag behöver vatten.
"Zoey Curtina. Hör du mig?"
Jag känner igen rösten, men kan inte riktigt placera rösten. Det är en tjej i alla fall.
"Zoey, snälla, hör du mig?"
Jag hör att hon gråter och snyftar.
Jag nickar lite på huvudet.
Hon kramar mig hårt.
"Zoey, det är jag, Alison."
Va?! Alison?!
Nu spärrade jag upp ögonen.
Nu spärrade jag upp ögonen.
"Alison?"
Hon nickade och log. jag såg att hennes ögon var röda av gråt.
Jag log. Jag trodde att hon skulle vara glad att se mig död. Men istället räddade hon mitt liv.
"Ali, du räddade mig."
Hon ryckte på axlarna.
"Inte en så stor sak. Men du får inte berätta för någon!"
"Mina läppar är förseglade."
Hennes ansikte var böjt över mitt och jag såg ordentligt på henne, jag visste att hon ärligt var glad att jag levde.
Jag såg Ricky komma springande, bakom honom kom Ariana och Nora. Båda kom direkt och slängde sig på knä bredvid mig.
"Åh Zoey, åh Zoey!" Noras blick flackade oroligt och hennes tårar rann nerför hennes kind. Men det var ingenting jämfört med Ariana.
"Oh Dios! ¿qué debemos hacer ahora?! Zoey, hur är det gumman?"
Hon tog min iskalla hand i sina två händer.
"Hennes läppar är blåa!" Jag hörde hur Noras röst darrade.
Jag log svagt.
"Tack, jag älskar er. Alla." Med alla menade jag ju såklart Alison. Och Ricky.
Ariana log och kramade mig så hennes kind var tätt bredvid vid min. jag kunde känna hur våt den var av tårarna och hon viskade i mitt öra mellan snyftningarna: "Förlåt Zoey, snälla förlåt mig. Du kan ha Ricky, ta honom! Bara förlåt. Jag är och var en usel vän."
Jag viskade tillbaka: "Jag förlåter dig."
Sen kramades vi och log mot varandra.
Vad tycker ni ska hända efter? Några ideér? Annars kan ni gärna kommentera vad ni tyckte om dagens del :)
Alexis Jordan som Alison.
VENUS DEL 5
I förra kapitlet sov Zoey med Ricky eftersom de gick vilse och nu tror alla att de gjort något mer än det, Ariana är sur på Zoey och alla tjejer fryser ut henne.
Jag satte mig på en sten tog upp en pinne och började rita i sanden. Jag var van att vara utfryst, innan jag blev upptäckt i köpcentret den dagen, var jag alltid den mobbade tjejen i skolan. Den enda vännen jag hade var Ari. Men nu hade jag inte henne längre. Jag skymtade Ricky och han kom och satte sig bredvid mig. Han la sin arm runt mina axlar. Jag skakade av mig honom.
- Va?
- Ricky, vi kan inte umgås längre. Ariana vet allt, eller det finns ju inget att veta, men hon tror det.
Han himlade med ögonen.
- Så ska du ignorera mig nu då?
Jag nickade.
Han reste på sig och jag vände bort blicken från honom.
RICKYS DEL
"Hur kan Zoey göra såhär?", tänkte Ricky för sig själv. "Hon vet ju att jag gillar henne."
Han gick igenom djungeln och duckade lite då och då undan grenar.
Han skymtade Ariana.
Okej, Ariana var snygg, vacker, het, snäll, rolig, smart... Men inte Zoey. Han visste inte hur han skulle göra det här, men om han inte kunde få Zoey tänkte han INTE förlora Ariana,
- Ari, babe.
Han kom närmare henne och smekte hennes arm.
Hon spann runt.
- Hur kunde du din idiot?! Hon gav honom en örfil och det blev knäpptyst.
Ricky stelnade till, men rörde inte på sig. Han tog Arianas hand och lutade sig över henne.
- Är det såhär du vill ha det? Tänker du sätta ett slut på 'oss'?
Ariana drog till sig sin hand. Hon såg upp på Ricky med ett hårt uttryck, men det glänste till i hennes ögon.
- Okej.
Ricky gick därifrån, och kände på sin kind. Den var het, han var säker på att man kunde se Arianas handavtryck. Han gick tillbaka mot deras område.
Zoey satt kvar där. Han betraktade henne innan han gick fram. Hur hennes kolsvarta hår blåste när vinden rörde till det. Hur hennes ljusbruna hy verkade perfekt. Hon såg ut som en dröm. Hennes varma bruna ögon kunde få honom le hela dagen.
Och nu hade han ställt till det.
Hon vände sig om och deras blickar möttes i några sekunder. Sen vände hon sig om och såg ner i marken. Han log och gick fram.
- Ricky...
Han vände sig om, bakom honom stod Alison med ett leende på läpparna. Han suckade.
- Kom, viskade hon förföriskt.
Han följde efter henne.
- Vänta här.
Alison tecknade åt honom att vänta och gick in i en grotta. I handen höll hon en påse hon räddat från flygplanet. När hon kom ut ur grotten såg Ricky vad hon hade på sig och han höjde på ögonbrynen.
- Wow... sa han bara.
Alison log.
- Så du gillar det?
Hon hade på siga de hetaste kläderna Ricky någonsin sett. Han var en kille och kunde inte motstå att dras till henne. Men... Han fattade vad hon ville.
Hur svårt det än var vände han dig om och gick därifrån. Han hörde hur hon ropade på honom, men vände sig inte om. Plötsligt kände sig Alison skamsen där hon stod halvnaken i djungeln.
ZOEYS DEL
Jag hade bestämt mig för att börja prata med Ricky igen. Jag hade ingen annan här på ön, han var den enda.
Alla tjejer, Jenny, Michelle, Nora, Leah... Jag var ensam.
Just som jag satt där kände jag någon sätta sig bredvid mig. Jag torkade hastigt bort tårarna och lyfte på huvudet. Det var Nora. En av mina backup sångerskor.
- Kom du hit för att hata mig?
Jag kisade mot henne.
- Nej, jag tänkte efter och jag vet att du aldrig skulle göra så.
- Kul att någon äntligen fattar.
Nora kramade mig. Jag kramade tillbaka.
- Har Ari sagt något?
Jag hoppades på det bästa. Men, nej.
Nora tvekade.
- Menar du snällt så... nej.
Jag slog uppgivet ut med händerna.
- Hon är min bästa vän, varför fattar hon inte?!
Nora såg på mig med medlidande.
Just då kom Ricky. Det blev pinsamt tyst, så Nora log ursäktande och jag förstod när hennes ryggtavla försvann att hon skulle till Ariana.
Ricky satte sig bredvid mig och jag kramade honom. Det var örkt märkte vi och han tog mig hand och drog upp mig.
- Vill du dansa?
Jag skrattade.
- Till vad? Det finns ingen musik.
- Då skapar vi musik.
Jag la huvudet på sned och tog hans hand, han började sjunga 'Never Let You Go' av Justin Bieber och jag la mitt huvud på hans axel och sådär dansade vi medan solen gick ner.
Ricky slutade plötsligt sjunga och böjde sig ner mot mig. Jag såg upp mot honom och jag märkte hur nära vi var varandra. Våra läppar snuddades, men jag vände bort huvudet.
- Ariana är min bästa vän.
Jag bet min underläpp när jag märkte hur Rickys käkar spändes.
- Förlåt, mumlade jag.
Han mjuknade och vi fortsatte dansa. Rätt som det var drog han mig mot honom och kysste mig hårt på läpparna. Kyssen var ljuvlig och mjuk men ändå passionerad. Den bästa kyssen någonsin.
Jag såg på honom med ett chockat uttryck.
- Ricky!
- Nu kan du säga att jag kysste dig, fast du inte ville.
Jag kunde inte hjälpa att le och han drog mig intill sig medans han sjöng.
VAD TYCKER NI?
¨
Nora, Zoeys enda vän
VENUS DEL 4
I förra kapitlet hade Zoey en mardröm om sin mamma som inte lever längre, hon försökte få Ariana och Alison att bli sams igen och själv gick hon ut och utforskade ön tillsammans med Ricky.
Det började bli mörkt och lite kallt. Jag som bara hade ett smutsigt linne på mig, la armarna om mig och gnuggade.
- Ricky, jag fryser, det är mörkt, jag är hungrig. Vi går tillbaka.
- Visst, om du vet vägen tillbaka.
Jag stirrade förfärat på honom.
- Är vi vilse?!
Han drog handen genom håret och jag kunde inte hjälpa att tycka att han var såå...
Jag vaknade till. vad höll jag på med? Det var min bästis kille! Jag var antagligen bara trött.
Ricky ryckte på axlarna och spände käkarna.
- Jag vet inte vart vi är.
Jag tog ett djupt andetag.
- Vi går åt det hållet.
Vi vände oss om och började gå.
~30 minuter senare~
Nu är det seriöst mörkt, kallt och jag var utsvulten. Jag hade inte ätit något sen frukosten.
- Vi ger bara upp.
Jag spann runt och blängde på Ricky.
- Vad menar du "ge upp"? Hur då? Ska vi dö här ute, eller låta vilddjuren ta oss?!
Han såg oförstående på mig, men log lite.
- Vi kan sova här och fortsätta imorgon. De andra letar ändå säkert.
Jag såg mig omkring. Det var knäpptyst och men ganska ljummet. Jag överdrev nog med kylan litet smått.
- Okej, visst. Jag rycker på axlarna. Vi gör det.
Ricky drar av sig jackan, placerar den på sanden och sätter sig ner. Det finns plats bredvid honom och han klappar på den tomma platsen. Jag ler och sätter mig.
Efter att vi suttit tysta i några minuter öppnar Ricky munnen.
- Varför var du så skakad imorse? När du skrek?
Jag vände mig bort när jag kände klumpen i halsen växa och försökte svälja ner den.
Ricky lade sin arm runt mina axlar och drog mig mot honom. Jag lade mitt huvud på hans axel och suckade. Jag kände tårarna sticka i ögonen och falla nerför mina kinder när jag började prata.
- När jag var 8 år gammal försvann min mamma. Jag hade precis kommit hem från skolan och jag hittade en lapp på köksbänken. Jag trodde att hon ville att jag skulle springa ner till affären och köpa mjölk eller något, men oj vad jag hade fel.
Zoey gav upp ett bistert skratt.
Hon torkade bort tårarna och fortsatte:
- På lappen stod det: "Zoey Curtina, min vackra prinsessa. Jag älskar dig, glöm aldrig det. Du kommer kanske inte få se mig igen, och jag kanske inte kommer vara kvar i ditt hjärta, men du är alltid i mitt.
Älskar dig, querida hija,
Mamma.
Ricky tog mig i sina armar, men det märkte jag knappast för jag grät så mycket.
Ricky strök mig över håret och jag kände hur jag somnade i hans famn.
- Ricky, Zoey.
Jag öppnade ögonen och gäspade högt.
Jag satte sig upp och först förstod jag inte riktigt var jag var, men snart kom allt från igår tillbaka.
Åh, herre... Jag hade berättat om ALLT för Ricky. Saker jag aldrig berättat för någon annan, som lappen t.ex!
Nu reste jag mig upp och skakade Ricky. Han låg med armen utsträckt och jag förstod att mitt huvud hade legat där med min hand på hans bröst. Jag suckade.
Jenny stod några meter ifrån mig och bakom henne var Alison och jag förstd att hon hade sett allt, för hon hade ett leende på läpparna och jag visste att det inte var ett glatt leende.
Jenny var en schysst tjej, hon var en av back-up sångerskorna och var en söt och rar tjej. Men nu tittade hon på mig med avsmak. Jag förstod henne fullständigt. jag var tjejen som legat med hennes bästis kille. Saken var ju bara den att allt var oskyldigt!
- Jenny..., började jag men hon skakade på huvudet och gick därifrån. Alison däremot kom närmre.
- Oj, oj, oj. Det här var ju verkligen inte något den oskyldiga Zoey skulle göra mot sin bästis. Stackars Ariana! För första gången... Respekterar jag dig Zoey.
Jag blängde bara på henne och gick därifrån.
Ricky hade fortfarande inte vaknat, så jag knuffade till honom innan jag sprang efter Jenny.
När jag kom fram såg jag Ariana sitta på en sten och alla tjejer stod runt henne.
Bland mängden skymtade jag Michelle, Leah och såklart Jenny.
Jag gick sakta emot de.
- Vad har hänt?
Tjejerna snodde runt och när de såg mig blängde de och fryste ut mig.
Jag förstod att Jenny hade berättat vad hon sett så jag öppnade munnen för att förklara mig, men i just samma ögonblick reste sig Ariana och tjejerna särade på sig för att låta henne komma fram mot mig.
Jag såg att hennes ögon var röda och svullna av allt gråt. Hennes näsa var röd, och hon skakade när hon stod framför mig.
- Hur kunde du?
- Ari...
- Nej, Zoey. Jag trodde du var min vän. Svara på min fråga. HUR kunde du?
- Jag har inte gjort något!
- Ska du ljuga nu eller?!
- Ariana, jag svär! Vi låg bara!
Det blev knäpptyst.
Ariana såg på mig som om hon vore äcklad och jag var en främling.
- Lyssna, jag menade inte så. Vi sov bara.
- Hur?
- Jag låg bredvid honom. På hans jacka.
Jenny trädde fram.
- Du lår på hans arm och ni kramade varandra.
- Jenny, du gör det inte bättre!
- Allt ska vara bra för dig va? Du ska ha killen, bästisen och kändislivet.
Ariana skakade på huvudet.
- Gå nu, Zoey. Jag kommer slå någon snart.
- Ari, jag älskar dig. Du är som min syster. Jag skulle aldrig göra så mot dig.
- Men det gjorde du.
Hon vände sig om och gick mot tjejerna. Sen gick alla bort därifrån och lämnade mig ensam med mina tankar.
Jag visste att de inte skulle förlåta mig så lätt.
VAD TYCKER NI OM DEN HÄR DELEN? OM NI INTE LÄST DE ANDRA DELARNA, SÅ KAN NI LÄSA, BARA GENOM ATT KLICKA PÅ "VENUS" KATEGORIN!
VENUS kapitel 3
Det var kväll, och alla pratade om Alison och Arianas stora bråk. Alla hade tagit sina saker från jetplanet och sovit på den mjuka sanden. Det var bara jag som verkligen försökte sova. Min ögonlock kändes lika tunga som bly och jag sjönk in i en dröm.
I drömmen låg jag på en säng, den var svart. Ovanför mig stod mamma böjd och log.
- Zoey, Zoey, min älskade dotter...
Sen släppte hon en stor, fet råtta rakt på mitt ansikte. Jag försökte slå bort den men mina händer var fastbundna. Jag skrek men inget ljud kom ut. Mamma bara fortsatte att titta på mig och le. Jag tog sats och skrek allt vad jag hade. Ricky och Ariana skakade mig.
- Zoe! Hur är det?
Jag blinkade flera gånger.
- Zoey? Du skrek som om du blivit stucken i arslet.
Jag blängde på Ricky.
- Fint ordval. Jag vände mig mot Ariana och fortsatte. Jag drömde om mamma.
Hon förstod direkt och la sina armar omkring mig.
En stund senare och alla hade samlat på stranden igen för att jag skulle säga åt de vad de skulle göra.
- Michael och Leah kan fixa maten idag.
Leah, en mörkhårig skönhet med fräknar, vinkade flörtigt åt Michael och han log. Leah var gitarristen i Zoeys band och Michael var på trummorna.
- Michelle och Dan kan sätta igång en eld.
De var bästa vänner och gjorde nu en rolig handshake och alla skrattade.
- Ariana och...
Jag såg mig omkring och upptäckte att alla redan fått en uppgift förutom, Sarah, Carin och Alison, 'Divas'. Ja, du hörde rätt. De kallade sig själva för 'Divas'.
Alison var deras ledare och Sarah och Carin gjorde EXAKT som hon sa.
Nu viskade de och fnittrade och jag visste att de inte hört ett ord av vad jag sagt. Ärligt talat, den enda anledningen till att Divas var med på min turné var att de var otroligt talangfulla dansare.
-Ariana och Alison, ni får utofrska ön.
Arianas gapade och blängde på mig.
- Ingen chans!
- Aldrig i ivet!
De två tjejerna blängde på varandra och jag tog mig för pannan.
- Ari... Snälla?
Hon stirrade på mig i några långa sekunder, suckade och nickade.
Jag log.
- Okej, bra. Jag och Ricky utforskar ön.
Han tittade lite förvånat på mig men sa inget.
- Kom, så går vi.
Jag nickade åt Ricky och han följde efter mig. Vi gick längs stranden i tystnad. Jag sneglade på Ricky och märkte hur varma hans bruna ögon var. Han tittade tillbaka på mig och jag vände mig bort. Han harklade sig.
- Så... Varför valde du mig?
- Huh?
- Att utforska ön med?
Jag ryckte på axlarna.
- Jag ville lära känna dig bättre, nu när du är min bästis kille.
- Vi dejtar bara, vi är inte direkt pojkvän och flickvän.
Jag nickade.
- Ricky.. Vad ska vi göra?
Jag stannade upp och kollade på honom.
- För att komma härifrån? Jag vet inte. Du kommer säkert på något. Det gör du alltid.
Han kollade framåt och vi började gå igen.
- Vad får dig att tro det?
- Zoey, du är speciell. Sen den dagen du anställde mig som din gitarrist visste jag att du var en stor stjärna med ett stort hjärta.
Jag log mot honom och kramade hans arm.
Zoeys mamma när hon levde
VENUS DEL 2
- Okej, alla samlas vid palmträdet där borta! Jag (Zoey) kunde höra Rickys röst, den var hög och tydlig. Jag satt lite längre bort från gruppen och lugnade ner mig. Ariana kom emot mig, en lite längre bit bort.
- Zoe, gumman, mår du bra? Ariana hukade sig ner och såg på mig med oroliga ögon.
Jag kunde känna hur klumpen växte i min hals, men jag svalde den.
- Jag mår bara fint. Oroa dig inte, gå tillbaka till gruppen jag kommer strax.
Jag kunde se att Ariana såg på mig tvekande så jag tvingade fram ett leende. När hon hade gått lät jag tårarna falla.
Vi var fast på en ö. En öde ö verkade det som, men jag är inte säker. Jag var säkert hundratals mil borta från min familj, och just nu såg det VERKLIGEN inte ljust ut. Jag suckade, reste på mig och borstade av sanden från mina jeansshorts.
- Zoey! Vi höll precis på att dela upp oss i olika grupper. Du ska vara i "utforskar gruppen" med Angelica och Erin.
Jag tittade mot deras håll och log tillbaka mot de. Shaunee och Erin var tvillingar. Inte biologiskt men ändå. Erin var en ljushyad tjej från Texas, med blont hår och blåa ögon medans Angelica var en tjej med mocca kaffes hy, långt blankt svart hår, och med urssprung från Jamaica. De kanske var helt olika på utsidan men på insidan var de som en person.
- Okej, har alla fått en grupp att gå till? Ricky såg på alla.
Alison steg fram ur gruppen.
- Nej. Alla förutom jag, jag ska vara i samma grupp som dig.
Alison var den kaxigaste, bitchigaste och elakaste flickan Zoey (och alla andra) någonsin hade träffat. Ingen i gruppen, förutom Michael som var jättesnäll men världens största tönt, gillade henne. Hon var också Rickys ex.
Ariana som var i samma grupp som Ricky, tog ett steg fram mot Alison.
- Lyssna nu, bitch. Jag är Rickys nya tjej, okej, glöm honom. Det är över, fattar du? Finito!
Alison hoppade på Ariana och Ariana drog i Alisons hår.
- Hey, hey, hey! Sluta! Sluta!
Alla sprang fram och försökte dra flickorna ifrån varandra.
- Vänta bara! När jag får dig ensam...
- Ha! Och du ska vara supermodell. Du har ju inga kurvor alls.
Något blixtrade till i Aris ögon och jag grep in innan hon slet huvudet av Alison.
- Alison! Du ska aldrig våga prata så med min kompis. Jag gillar inte dig och du gillar inte mig. Bra, men sluta skapa bråk med alla.
Hon pekade finger (moget) och gick därifrån. Okej, jag kanske inte hade varit helt rättvis, men om jag inte sagt så hade Alison antagligen inte kunnat gå längre.
Vill ni ha mer? Kommentera och säg vad ni tycker :)
SVAR PÅ TAL
Har du börjat skriva noveller nu eller..?
Svar: Är det svårt att se det eller...?
VENUS KAPITEL 1
Zoey Curtina lutade sig bak i sätet och suckade förnöjt. Hon hade ställt sin Louis Vouitton väska bredvid hennes Louboutin prydda fötter. Hon och hennes band var på deras privata jetplan och de var påväg mot Afrika för att börja deras världsturné. Bredvid Zoey satt supermodellen Ariana Fields. Hon var Zoeys bästa vän och Zoey visste att hon kunde berätta allt för henne. Ariana var blek i sitt vanligen solbrända ansikte och hon stirrade rakt fram. Trots att Ariana hade flygt flygplan tusentals gånger var hon lika rädd varje gång. Zoey tog Arianas händer i sina, hon log och sa "Det kommer att gå bra, Ari, jag lovar. Vi kommer att landa säkert. Slappna av nu." Ariana nickade men hon flämtade till när planet började röra på sig och de lyfte.
"Godmorgon mina damer och herrar..." Pilotens neutrala och lugnande röst strömmade ut ur högtalarna och Zoey satte på sig sina hörlurar och stängde ut rösten. Så satt hon i en och en halvtimme tills hon vaknade av att planet skakade våldsamt. Zoey såg Ricky Night komma springande ut ur cockpiten och han var kritvit i ansiktet, "Piloten... Piloten är död." I samma sekund som orden lämnade hans läppar störtade planet rakt ner.
Zoey vaknade av en mördar huvudvärk och hon blinkade flera gånger. Ariana kastade sig över henne och Zoey kunde känna att hennes kinder var blöta av tårar och hon märkte en att syrgasmasker dinglade mitt framför näsan på henne. Ariana drog upp Zoey och de gick mot änden av planet. Zoey kände något mjukt vid hennes fötter, "Vad i-..." Hon spärrar upp ögonen och sätter handen över munnen när hon upptäcker att det är Melissa Chung kropp hon hade stött till. Ariana vänder sig om och kräks. Zoey hukar sig över kroppen och gråter tyst. Melissas ögon är vidöppna och en strimma av blod rinner ut från hennes mungipa. Zoey känner en hand på hennes axel och hon vänder sig om. Det är Ricky som står mitt emot henne, och trots att Zoey avskyr Ricky för att han alltid behandlade tjejerna han dejtade respektlöst, lät hon honom omfamna henne och hon grät tyst mot hans axel.
Zoeys skor
Zoeys väska
Melissa Chung