Sdmforever-

Jag slår mig ner i den mjuka sanden och låter solen smeka min hy. Jag blundar och känner hur sommmarbrisen blåser igenom mitt hår. Jag tänker på hur allt var innan planet störtade och vi fastnade här. Jag var populär, blev alltid tillfrågad att vara med i någon dagshow, uppträda någonstans eller träffa fans. Det enda jag gillade med det var att jag fick mina fans att le. Det var den bästa delen och det var anledningen till att jag gjorde det här. Mitt namn var alltid på nyheterna och mitt ansikte var alltid på framsidan av en glansig tidning. Jag hade folk som följde efter mig vart jag än gick och ibland lät jag det stiga åt mitt huvud. Den gången jag... Jag ville inte tänka på det. De som fick mig att vara jordnära var min familj och mina vänner. Jag räknar in mina fans som mina vänner. Mina bästa vänner var, såklart, Ariana men också Miley Cyrus. Hon är en av de coolaste personerna som finns på denna jord och jag älskade henne. Vi lärde känna varandra när vi båda hade en uttagning till 'Hannah Montana'. Efter det höll vi kontakten och nu är hon min bästa vän.

Jag såg mig omkring. Det var fortfarande ljust och ingen var i närheten. Jag bestämde mig för att gå på en liten promenad. "Wow!" tänkte jag medan jag gick, "Den här ön är verkligen vacker. Namnet Venus passar perfekt!" Jag började nynna på en sång som poppade upp i mitt huuvud.

"Never knew where to go, never knew how to flow, but now I know. And I never could see, just the true beauty of life and that's how it goes."

Jag stannade upp. Om vi någonsin kom hem igen så skulle jag spela in den här låten på mitt album. Den kunde heta "I Never Knew".

Jag log för mig själv, Ricky skulle säkert gilla den. Jag vände mig om för att gå tillbaka till vår mötesplats "Solringen". Det började bli mörkt och lite kallt. Jag började snabba på. Det kändes som att någon iakktog mig. Jag vände mig om. Ingen var där. Nu blev jag seriöst rädd och började småspringa därifrån. Jag kunde känna hur någon tassade bakom mig och jag vände mig hastigt om. Ingen var där.

"Vem är där?" Ingen svarade.

Jag sprang allt vad jag hade däifrån. Jag såg hur något rörde sig i buskarna. Jag närmade mig försiktigt och höll fast i två kvistar och snabbt särade jag på dem. Där satt en liten iller. Jag skrattade högt av lättnad. Vad fånigt att jag var så rädd. Jag gick lugnt därifrån och plötsligt stod det en liten flicka med mörkt, långt, lockigt hår, gröna ögon och fräknar. Jag skrek högt. Hon placerade sitt lilla finger över sin läppar och hyschade åt mig. Hon var den sötaste flickan jag någonsin sett.

"Vem är du?" viskade jag andlöst.

"Ailise" svarade hon med en stadig röst. "Kom med mig.", fortsatte hno och tog m in hand. Jag följde efter henne igenom djungeln tills vi kom till en grotta. Den låg inte så långt borta från "Solringen".

"Bor du här?" frågade jag henne.

Hon nickade.

"Hur länge har du varit här?"

"1 år snart"

Jag gapade av förvåning.

"Hur gammal är du?" frågade jag henne.

"7." svarade hon enkelt. "Vill du komma in i grottan, Zoey?"

"Hur vet du vad jag heter?" frågade jag förvånat.

Hon blev lite överasskad och såg ner i marken.

"Du är Zoey Curtina. Du var min idol innan jag kom hit. Jag hade dina bilder på väggen och jag kan alla texter till alla dina låtar."

Jag kände hur gråten steg upp i min hals. Jag hukade mig sakta ner så jag kom i ögon höjd med henne.

"Aislin, du kan väl komma och bo hos oss?"

Hon skakade häftigt på huvudet. Hennes lockar hoppade omkring.

"Jag kan inte. Jag litar bara på dig, Zoey." Aislin såg mig rakt i ögonen och hennes gröna ögon gnistrade. "Snälla, berätta inte för någon om mig?"

Jag nickade och kramade henne hårt. Hon påminde mig om min egna lillasyster hemma. Rosie. Hon var 8 år gammal och hon var anledningen jag ville hem igen. Min pappa också såklart, men Rosie skulle inte kunna klara av att förlora sin mamma och sin syster.

Jag grät mot Aislins axel och kysste henne på kinden. Hon log mot mig innan hon försvann in i mörkret.

Jag torkade bort tårarna innan jag gick tillbaka till solringen. Där satt alla och grillade något slags kött.

"Hej Zoey! Vart har du varit?" Ariana såg på mig med rynkade ögonbryn.

"Ehm... Bara tagit en promenad."

Jag ville så gärna berätta att det fanns någon annan på den här ön, men jag skulle aldrig kunna svika Aislin.

"Kom hit." Ricky klappade på en sten bredvid honom och jag satte mig. Jag hade valt kläder från min resväska. Mina andra kläder var på tork. Vi hade hängt de i en klyka i ett träd. Just nu hade jag på mig ett vitt linne och ett par jeansshorts. Mitt hår var i en fiskbensfläta. Jag hade tvättat ansiktet i bäcken och applicerat ett lager läppglans på mina läppar.

Ricky strålade mot mig. "Du är vacker."

Jag log och kysste honom.

Alla tjejer sa "aaaaw" och alla killar sa "ooooh ricky! fånga hennne"

Jag ignorerade de. Vi gick alla och la oss men innan jag kröp ner i min tjocka jacka, gick jag till Rickys tält. Killarna hade byggt två tält. Ett till oss flickor och ett till pojkarna. Alla andra killar sov förutom Ricky. Jag kröp ner bredvid honom och lät honom hålla mig.

"Ricky..."

"Mm?"

"Tror du någon letar efter oss?"

Jag vände mig mot honom.

"Såklart de gör. De är snart här."

"Men det har gått två månader snart."

"Zoey Curtina... Du är stark och du kommer att bli starkare av det här. Och när du kommer hem så ska du skriva ett sjukt bra album om det här och turnéra runt världen."

Jag såg bort.

"Jag vet inte om det är det jag vill göra. Jag har tänkt på det ganska länge, och jag vill ha ett normalt liv."

"Vad du än gör är vi alla här för dig."

"Ricky Cole Night, jag älskar... Jag älskar dig."

"Jag älskar dig med, Zoey Dallas Curtina."

Vi kramades länga och jag reste på mig. Han tog min hand och kysste den."

"Godnatt babe."

"Godnatt" svarade jag.

Jag var i grottan och väste: "Aislin! Aislin!"

Det var i ett mörkt hörn som jag såg henne ligga. Hon låg på en madrass och sov djupt.

Jag skakade på henne. Hon slog upp hennes dockliknande ögon och såg sig förvirrat omkring. När hon såg att det var jag sa hon bara: "Åh." och la sig ner igen. Hon tittade länge på mig och väntade på att jag skulle göra något. Jag visste ärligt talat inte ens själv varför jag var här.

"Aislin, är det okej om jag sover här inatt?"

Hon nickade och flyttade på sig. Vi fick båda plats på madrassen och jag bredde min tjocka jacka över oss.

"Aislin?"

"Ja?"

"Hur kom du hit?"

Det var tyst en liten stund innan hon svarade.

"Jag var på en båttur med min far. Vi hade längtat efter den dagen i flera månader och när vi äntligen satt på båten hände en olycka. Det var min far som styrde båten. Jag låg och sov i kajutan. Det regnade och det var svårt för far att se. Men han kunde tydligt se berget som var framför oss. Vi krockade och sen kommer jag inte ihåg så mycekt förutom att jag vaknade upp på en strand."

Jag förstod hur stark den här lilla flickan måste vara.

"Din mamma då?"

"Hon dog vid barnasäng."

Jag kände hur mitt hjärta gick i bitar. Aislin var föräldrarlös och fast på en ö.

Jag kände hur klumpen i min hals växte.

"Hur får du mat?"

"Djuren." svarade hon enkelt.

"Kan du jaga?''

"Nej, jag kan tala med djur."

Jag stirrade på henne med uppspärrade ögon.

"Vad menar du?"

Hon ryckte på axlarna.

"De säger åt mig vart maten finns och om jag inte når hjälper de till."

Jag vet inte varför, men jag trodde på henne. Det var så mycket jag ville fråga henne men för att få henne på andra tankar frågade jag henne: "Vilken är din favoritsång?"

"Dream Big"

"Never let anyone bring you down, you are bigger than them and that's a sign that you really are..." började jag.

"A superstar, a moviestar. You can be whatever, just remeber to dream big, dream big." fortsatte Aislin med en ljuv och klar stämma.

"Du kan ju sjunga!" Jag såg på henne med förvåning. Hon var så liten men hade en sån stor röst.

Och det var första gången jag såg henne le.

"Tycker du verkligen det?" Hennes ljusgröna ögon strålade och hon såg på mig med hopp.

"Ja såklart. Har du inte fått höra det förut?"

Hon skakade på huvudet och såg neråt.

Jag petade henne i magen och hon fnittrade till.

"Du är bäst, Aislin. Så ska du alltid tänka."

"Okej Zoey." Hon log mot mig och överasskade mig med en kram. "Tack för att du tar hand om mig."

"Du är som min nya lillasyster."

Hon såg på mig med stora ögon.

"Jag har aldrig haft ett syskon."

"Nu har du ett."

Vi log mot varandra och somnade djupt.

Det var tidigt nästa morgon och jag smög ut från grottan för att inte väcka Aislin.

Jag gick tillbaka till solringen och la mig ner och somnade om. Men det jag inte visste var att Leah och Michelle hade sett mig.

När alla hade vaknat och samlats för att äta de bär Sarah och Carin samlat.

"Vart är Alison?" frågade jag de.

"Tältet." svarade Sarah kort och Carin gav mig en sned blick. Jag brydde mig faktiskt inte och gick in i tältet.

Alison låg på sin jacka och var lätt grön i ansiktet.

"Alison! Åh kära nån, hur mår du?"

Hon blängde på mig och svarade inte. Jag ropade på Leah. Hennes mamma var en sjuksköterska så Leah kanske kunde hjälpa Alison.

Medan hon höll på med Ali och lade en blöt handduk på Alisons panna.

"Vart kom du ifrån på morgonen?"

Jag insåg att hon pratade med mig och fumlade desperat efter ett svar.

"Skogen." Det var det bästa jag kunde komma på.

"Hm." Leah ryckte på axlarna och jag förstod att hon inte trodde mig.

"Hur såg du mig?"

"Jag och Michelle var ute och rökte."

"Röker ni?!"

Hon nickade.

"Hur länge har ni rökt då?" Ilskan kokade i mig. Jag hade förbjudit alkohol och rökning på min turné och Leah och Michelle hade brutit mina regler bakom min rygg?!

Leah tänkte efter.

"2 år kanske?"

Leah var 23 och Michella var 22 år gamla.

"Jag kan inte tro det här." Jag knöt mina nävar och ville skrika på Leah åt hur enkelt hon sa det här. Hon borde ju åtminstonde be om ursäkt?!

"Zoey, om jag vill röka är det mitt problem. Okej?"

"Inte om du jobbar för mig. Du måste respektera mina regler."

Lean nickade långsamt.

"Men nu jobbar jag ju inte för dig, va?"

"Men du rökte när du gjorde det!"

"Ja."

"Varför ljög du för mig då?!"

"För att vi tyckte att dina regler var löjliga och barnsliga!"

"Jag vill inte ha danserskor, back-up sångerskor och gitarisster som inte kan hålla tempot och inte har bra kondition!"

"KAN NI SLUTA ATT BRÅKA OM NÅGOT SOM INTE SPELAR NÅGON ROLL OCH FOKUSERA LITE HÄR!!!!!"

Jag och Leah tystnade direkt och tittade skamset ner i golvet. Alison var röd i ansiktet och hon var ursinnig.

Leah började genast hålla på med Alison igen och jag gick därifrån.

Jag gick direkt till grottan. Aislin satt på sin madrass och hon sken upp när hon såg mig.

"Hej Aislin!"

"Hej Zoe!"

Jag granskade henne.

"Aislin du måste vara med mig hela dagen."

"Varför då?"

"Jag ska fixa till dig." Jag blinkade åt henne och vi gick därifrån tillsammans.

Först hämtade jag kläder från min resväska medan hon väntade bakom en stor buske.

Jag valde ut en lila klänning som jag hade köpt i Hong Kong och som var menad för Rosie. Jag hade också köpt ett paket tofsar och ett par lila skor. Jag hittade som tur var ett par vita strupbyxor. Det var mycket, mycket jag hade köpt åt Rosie. Jag lade allt i en påse och gick tillbaka till Aislin.

"Kom så går vi till bäcken. Där kommer ingen att se oss."

Vi kom fram till bäcken och Aislin tvättade av sig. Vattnet sköljde bort allt smuts och när hon tvättat sig klart gick det knappt att känna igen henne. Hon var om möjligt ännu sötare! Hon torkade av sig med en handduk som jag tagit med mig och tog på sig kläderna jag valt ut åt henne. Jag rättade ut hennes hår med mina fingrar och flätade två flätor som jag satte upp med två rosa tofsar. När jag var klar satte jag händerna för Aislins ögon och sa åt henne att böja sig över vattnet.

"1, 2, 3... Titta nu!"

Hon speglade sig i vattnet och satte handen för munnen.

"Zoey... Wow... Tack så mycket."

Hon såg på mig och kramade mig hårt.

Jag log mot henne och strök henne över huvudet.

Aislin snurrade runt, runt i hennes klänning och fnittrade.

Hon såg ut som en vilken 7-åring som helst.

Vi hörde någon ropa: "Zoey! Är du här!"

Aislins ögon spärrades upp och hon såg sig omkring, redo att fly.

"Ais, det är bara Ricky. Min pojkvän."

"Zoey, jag kan inte lita på honom."

"Han kommer inte att berätta för någon!"

Aislin skruvade på sig och tvekade en stung.

"Är du säker?"

"Ja, Ais, jag litar på honom med hela mitt hjärta."

"Okej då."

Jag tog hennes hand och sa åt henne att gömma sig. Sen ropade jag på Ricky.

"Här är jag!"

Ricky siluett syntes och han kom närmare.

"Zoey, vart har du varit de här senaste dagarna?"

"Ricky, jag måste berätta en grej."

Han såg forskande på mig och hans ansiktsuttryck hårdnade.

"Ricky, jag vill att du ska träffa någon. Aislin!"

Hon kom fram och vinkade försiktigt åt Ricky.

VAD TYCKER NI OM DET HÄR KAPITLET OCH OM AISLIN?

Michelle åt vänster och Leah åt höger